Här ovan har jag klistrat in en uppseendeväckande bild, med medföljande statistik. Årgången är 010, med några månaders ålderdom. Kontentan rör sig om vilken musiksmak GP’s läsare gärna, respektive ogärna tar sig ann olika genres. Tidningen måhända saknar relevans för just ”våran” generations smak och tycke, men kartlägger trots allt en skara människors.
Vilken genre föredrar/ratar du?
/ J
Vad som bringar en musikakt vidsträckt framgång är mångsidighet. Den prisbelönta gruppen The Roots, besitter egenskapen och hanterar likväl mer därtill. Här nedan kan ni bevittna en djup, färgstark och eftertänksam låt, framförd tillsammans med souljätten John Legend. Videons berättande symbolik imponerar på mig! För den som i första taget inte behärskar tolkningen, citerar jag en youtubeanvändares kommentar;
”I think the box is empty and it means that ”the key to survival” or success isn’t something that can be given to you. It’s your drive, will, and determination thats already inside you aka the fire.”
The Roots – The Fire (feat. John Legend)
Kolla in;
Peace & Profits!
/ John Lemon
hemland på hemland, vi skändar och lämnar
förändrar och ämnar, oss själva till änglar
ändra till ända, förbättra för jämnan
jämna längs marken, förlänga dess längtan
hemland på hemland, vägarna stängda
ständigt beklämda, men vägrar att lämna
pengar vi sända, som kyla mot brännan
vi hängivet stämplat, hemland på hemland
/ John Lemon
Linus Broden i egensydda WackStah kläder. Foto: Kajsa Winther Foto: Kajsa Winther
En produktion som jag under en lång period velat genomföra, skall snart ta form. Det rör sig om en intervju och dokumentation kring den unga och talangfulla kläddesignern Linus Broden. Hans kreativa verksamhet yttrar sig oftast via hans egna klädmarke WackStah. For att maximera substansen och bredden av produktionen vill jag ha er hjälp.
Varenda svar till bidrag uppskattas!
Kolla in:
/ J
Som en extern arm for rubriken vill jag bara snabbt reda ut situationen. Jag har ingen musik med fran hemlandet. Min pappas ipod ar mitt enstaka alternativ till melodi. Mellan Cadiz och Fuengirola lyssnade jag pa foljande lat 4 ganger. Kanske ska byta hemsidans genre helt.
Johnny Logan – Hold me now
Kan det vara varldens mest krystade? Vad for typ av romantisk musik brukar ni lyssna pa?
/ J
Fredag:
Det var 37 javla celcius igar afton. Inse min struggle. Idag har det inte hant nagonting sarskilt. Detta med undantag for en liten incident som hande pa formiddagen. Nar jag lopte hem fran stranden, i syfte att latta pa trycket, visste jag inte hur avancerat det skulle bli att oppna varan javla dorr. Jag vred och vande och tillslut lossnade den vanskapta knoppen till handtag. Jag kande mig ful och klumpig.
Ikvall skall jag pa en tysk kvall med korv och ol. Jag ar ganska forvantansfull. Tidigare idag forsokte jag sola mina innelar. De blev fan varken bruna eller roda. Vita som lakan. Jag tanker inte atervanda fors an mina ljumskar ar av afrikansk nyans.
Ni far garna skriva nagot fint till mig sa att jag inte tappar hakan har nere!
/ J
I Andalusierns breddgrader blir mediansvensken klibbig och grinig fram mot aftonen.
Onsdag:
Likt jag tidigare fastställde, infann sig en nyfikenhet ang. resan. Morgonen då det var dags for avfärd börjar likt förbannat uruselt. Jag ar medvetslöst sömnig, och spolar ner min sista högerlins. Unikt oskön situation, då det alltid finns reservlinser i min närvaro. Inte nu inte. I talande stund sitter jag med en lins i. Variationsförnuftig som jag ar har jag med glasögon. Mindre bekvämt, men fungerar.
När jag tagit mig till Malaga, ringt mamma och hämtat bagaget, börjar jag vandra mot tågstationen. Val där letar sig handen ner i fickan for att ta upp mobilen, av tidsmässig anledning. Den fanns inte där. Jag vänder handbagaget uppochner och känner mig som ett skämt. Biljettautomaten var sinnesrubbad. Jag fick hjälp av två unga spanjorer, varav en som toppat sin swag med en Von Douch keps. Frispelt och modig som jag ar, hoppar jag pa taget till Fuengirola. Val där far jag ringa ifrån en biffig engelsmans iphone. Allt ordnade sig. Jag lever.
Det finns en del bleka spanjorer har. De motsvarar den svenska mjölkisen. Det finns dock risk att de fyller funktionen som exotiskt blek, motsvarande den gyllenbruna svennen. Slutsats utelämnas. En rutinerad, stilig men härdad man satt och tittade på mig genom hela tågresan. Stråhatt, silverfärgat skägg och vildmarkssandaler utgjorde dagens outfit.
På kvällen gick vi sedvänligen ut och åt middag. Det var 32 grader kl 22.00. En stor, komplett, varm och levande orkester dyker upp. Alla smyckade med ett par gula shorts, hatt och ett muntert uppseende. En av de sex musikanterna har otroligt nog burit dit en kontrabas. Resterande instrument var akustisk gitarr, 2 tamburinner, en saxofon och en marackas. Sjukt inspirerande stämning.
Hettan ar orubbad, kvav och underbar. På for och eftermiddagen far den mig att kannas som placerad bakom en avgasbolmande turistbuss. På stranden ar det mycket lönnfeta semestrande. Till min stora häpnad ar flertalet av dem sydeuropéer.
Torsdag
Förmiddagen utnyttjas genom kulturberikande visiter i Malagas äldre stadsdel. Inledningsvis betraktade vi den beundransvärde Catedral de Malaga. Kort därefter var konstlegenden Pablo Picassos Museum framför oss. Trots hans enorma omfång till hype, kan jag ärligen första dem som inte förstår honom. Först strax innan slutet av visiten blev jag någorlunda saker på mitt intryck. Han målade med hjärnan, och hans satt att anspela på vara samveten, seder och perspektiv genom sina verk ar fantastiskt. Lärdomsfull psykologi. Efter en halvdan och jävligt fet lunch fortsatte vi. I den 35 gradiga hettan tog vi oss ann det gigantiska befästningsspektaklet Alcazaba. Ett korkat och bra val.
Det sog musten ur mig. Min svenska stake vek sig for Andalusiens framfusiga temperaturer. Några solglasögon ar inte relevant, av tidigare nämnd anledning. Med glasögon och svettigt ansikte sov jag alla 40 minuter tillbaka till Fuengirola. Just nu befinner jag mig på stranden och äcklas av bleka britter som bränner upp sin sista chans att komma undan hudcancer. Det ar mycket pensionerade damer i string. Jag har delad uppfattning om dem.
Hoppas att ni lever kalasliv. Vi ses!
/ John Lemon
Vår käre John har lämnat oss för främmande trakter. Kanske lite för främmande för hans eget bästa då vi blivit informerade om att han redan efter bara några enstaka timmar på vift har lyckats tappa bort sin högra lins, sin mobil och sina pengar. Men som den funk han är så håller han humöret uppe eftersom han vet att det väntar lättklädda damer och billig sprit när han väl kommer till sin slutdestination.
Men låt oss ändock be för hans välgång och framgång nere på de sydligare brädgraderna. Men för att samtidigt skapa lite kaos här på sidan nu när han är borta tar jag mig friheten att byta musikgenre ganska så radikalt och dela med mig av en samling genuina människor som berättar en ganska så fin liten historia.
Om ni vill se hur genuina de kan vara så ta er en titt på liveklippet
från The Late Show with David Letterman
/ Fred & Förlikning – Victorious V
Hej era sommardrömmar! Jag hoppas att somliga somnar som smort av lycka på nätterna. Jag hoppas att somliga andra aldrig mer sover. Hoppas att ni har haft det trevligt här under den hittills passerade sommaren. Imorgon åker jag till Spanien. Rehab, mat, böcker och sol väntar. Väl där ska jag skriva varje kväll. Inte via någon dator, men likväl skriva.
Jag kan inte prisa värmen till maximala dimensioner. I detta lössläppta fylleklimat är årstiden livsfarlig. Kroppen vandrar omkring mellan städer, fester och människor som på instinkt. Jag har sagt åt min kropp att både träna och stanna hemma. Rebelliska svar träffar min trumhinna. Jag är glad att det är såpass många engagerade, trots väderlekens förförande närvaro. Saker och ting börjar inte att röra sig. Saker och ting börjar att slänga händerna i taket.
I höst skall jag studera kurser och vikariera. Faktumet medför otaliga timmar av reflektion och kunskap. Jag längtar efter att lära mig mer, få nya perspektiv och grunder att utgå ifrån. Ni får gärna tycka att jag är en kufisk ung man, men jag avgudar lärdom. Det finns ingenting som har utvecklat mig som människa mer än min nyfikenhet. Jag är nyfiken på hur flygresan kommer att gå. Ifall jag råkar slå i någons huvud med min väska innan jag sätter mig. Ifall jag hamnar bredvid en bountyälskande trebarnsmor, eller en söt men aningen lång tjej från Borås. Jag är nyfiken på hur förvirrad jag kommer att vara på Malagas flygplats. Det kan se kul ut.
Förhoppningsvis ter sig vistelsen godartad och lärorik. Påstå inte att man inte lär sig något på en vecka, när en berättande människas historia kan vrida våra perspektiv. Påstå inte att det är otillräckligt för eftertänksamhet som följd, när det räcker med en dams besvikna blick för att radera samtliga centimeter ro i själen.
Nu ska jag dra och lära mig. Hoppas att ni har det fint och att ni säger tack för vad ni får.
Fridens!
/ John Lemon
Efter klubbandet i Kungshamn orkade inte Viktor mer. Nedan kan ni se mig och Mikael försöka väcka patrasket. Han minns inte händelsen nedan och har säkerligen inga kommentarer heller. Ville bara upplysa honom.
/ John Lemon
Loading ...
