John Lemon

För er sorgliga människor som inte vet vem J-son är får jag tala om det nu. Vi snackar om en kille på 22 år från Göteborg som är en väldigt duktig rappare och musiker. Halv-brasilianaren har inte allra minst en förmåga att lägga snygga hooks. Genom bolag och kontakter fick han äran att lägga en refräng på både en låt med 50 cent och en med Lil Wayne & Sum 41. Man får tycka vad man vill om musiken men han har tagit sig framåt anmärkningsvärt.

50 Cent ft. J-Son – Extacy

Yo Dah ft. Tommy Lee, Lil Wayne, Spark Dawg, Tyga,  Joell Ortiz, Smitty, Sum 41 & J-Son

Personligen tvärdiggar jag fjolårets ”Smoke Mixtape” som ni kan ladda ner här. Tapet innehåller flertalet högkvalitativa låtar med proffsiga produktioner. Tillsammans med gäster som Allyawan, Lazee, Glaziuz, Adam Tensta, Eboi och Troy Jamz & Pato Pooh blev det ett riktigt kalas. Att rekommendera för den som lyssnar på hiphop.

Tillsammans med Same Blood Entertainment jobbar han på stenhårt i dagsläget och släpper trevliga paket regelbundet. Senast catchy hiphop-disco dängan ‘Stunna Shades’ med Robin Rocks & Angelica. Inte min typ riktigt men den är rätt funkig trots allt.

Vill ni ladda ner hans musik så bör ni besöka mybestfriendismygrind.

När vi ändå är mitt uppe i en regnskur kan vi la prata väderlek. Jag är fly förbannad över att sommarn inte är somrig på vad sätt man önskar sig. Det mest tragiska är att man i sommarvärmen ofta ojar sig på samma sätt som man gör när det regnar. Vart man än befinner sig önskar man sig något annat. Aldrig nöjd. Kanske är det kontrasten och jämförandet med resterande alternativ som gör att man aldrig nöjer sig. Hur som helst. Om det regnar när jag ska på Way Out West tänker jag dra över en stor presenning över hela området á la Viktor Dahlström.

Klockan 23.00 gick jag och Elwira till Bergakungens salonger med avsikten Harry Potter. Men först ut ett glas vin i baren och därefter inköp av snacks och läsk. Jag är ingen inbiten fantast av denna Harry men visst har filmerna sin charm. Den inleddes rätt turbulent med fräna effekter och slutade med en fin utsikt. Väldigt kontrastrik och varierande men jag påstår att den befinner sig på trappsteget under de andra filmerna. Den här rullen innehöll inte samma gamla mystiska fantasykänsla som de tidigare. Harry är äldre och har aldrig på sin Hogward-kostym. Ron är i filmen ett gränsfall till hunk trots att han är en mänsklig blandning av räka och räv. Det känns inte riktigt som det ska. Svårt att sätta ord på vad jag är ute efter så jag skiter i det. Slutet var lite väl oavslutat och man kunde känna ”jaha” stämmningen i salongen eftertexterna började rulla. Trevlig kväll/natt hur som helst och det var helt klart ett reppresentabelt stycke film.

3/5 Citroner

Förnedringen började veckor innan jag ens visat mig på arbetet. Min goda vän Simon pikade mig med faktumet att hans lillasyster på 14 år hade fått samma jobb. Väl där blev jag positivt överraskad, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på mina mörka föraningar. Jag kom dit som ett ensamt ivägsprunget får, utan en enda hint om vem människorna var. Den enda killen bland cirka 20 tjejer förrutom jag och min handledare Ahmed var en mörkhårig gosse i mina ögon hette Hassan och var från Mellanöstern. Han hette José och var från Chile. Känner mig lite väl öppet fördomsfull ibland. José är en genomtrevlig, gedigen och rolig typ som med mig såg till att arbetskapaciteten innehöll en någorlunda produktivitet. Visst, vi åt mat 2-3 fler gånger än de andra varje dag, men när vi väl jobbade så var vi överlägsna.

Arbetsuppgifterna var inte så hemska som jag föreställt mig. Man hackade gurka, diskade, bar på plåtar, torkade bord och såg till att det fanns mat tillgängligt för besökande. Det var ett högt tempo och man fick ungefär 15-20 minuters rast på 8 timmars intensivt slit. Kökspersonalen, som bestod av tre kvinnor var väldigt omdiskuterad. En del tjejer fick utskällning efter utskällning, dag ut och dag in. Jag fick inte någon under hela veckan, vilket var riktigt hyggligt. En av tanterna kallade mig t.o.m baby en gång. Helgjutet.
En sak jag reagerade på lite halvt var att vi sista dagen slängde cirkus 100 limpor bröd. De kunde använts på ett bättre sätt. Det är absurditet att delar av vårt land lider av världssamvete samtidigt som banala gubbar i herrskor sätter lagar på att kök av detta slag inte får vidaredeportera käk. Fuck that.

Hur som helst så hade jag en trevlig tid trots den usla lönen och de knapra rasterna. Jobbet får 3/5 toasters!