John Lemon

Idag har jag köpt en present till en kvinna. Att handla presenter till kvinnor är ungefär som att torka sig efter att man har skitit löst, man vill helst inte ta tag i det även om man måste. Denna känsla får jag inte för att jag inte vill ge henne presenter eller för att jag är pank som Idol-Eddie, utan för att man har en viss press på sig. Jag kommer så väl ihåg när jag köpt hem lite (uppenbarligen dåliga) skönhetsprodukter från Grekland. Eller när jag köpte ett par mediokra halsband som var i helt oönskad kulör. ”Jättefint älskling” med ett röstläge som säger ”helvete Johan”.

Även om kvinnan i fallet oftast låtsas som att det inte är så viktigt vad man köper, så är det precis lika skitviktigt som det låter. Det ska vara rätt. Antingen på ett abstrakt, känslobaserat plan, eller ett materiellt träffsäkert plan. Hur kul är det om man sjunger falskt och är ekonomiskt darrig i denna sits? Hejdlöst bittert. Men precis just här och nu ska jag tala om för er att jag tror att jag lyckats denna gång. Låt oss hoppas att så är fallet. Och tro inte att jag sitter och gråter över denna press. Nej denna gången har jag torkat mitt lösa bajs utan några sura miner.

För övrigt så är dessa små liv väldigt nyfikna till på köpet! Såhär skrev kvinnan till min nära vän:

Namn:”jag har en allvarligt sjukdom och kommer tyvärr att avlida på onsdag kväll. jag är verkligen knäckt men det som hade kunnat ge mig en smula tröst var ifall du berättade vad johan har tänkt ge mig i present”

Fyfan.

Ta ingen skit grabbar! Låt inte er inte bli överkörda!

Kvinnor, män, gamla som unga, ni är varmt välkomna till John Lemon.se! Här kan ni läsa recensioner, artiklar och nyheter om musik och spelningar med mera. Bloggen är ett samarbete med min kompanjon och nära vän Oskar ‘Larrie’ Lyrstrand från nöjesfältet Larrie. Som ni märker har vi en del buggar och hinder med sidan men det löses inom kort. Enjoy!

Oj oj oj vilken kväll jag har unnat mig! Jag, Simon och Magnus bestämde oss för att dra till Nefertiti och spana in Maskinens spelning. Jag har sett Maskinen live en gång tidigare och Afasi & Filthy 3-4 gånger så mina höga förväntningar var på plats. Jag kände mig dock trygg och övertygad om att det skulle bli grymt.

Vi kom dit runt tio tiden och det var skön stämning, grymt folk och het jävla musik. Snarligen eskalerade partyt till en slagverkstillställning utan dess like. Vi stod längst fram vid scenen där 10 olika trummare körde igång showen. Kändes exotiskt. När vi var sådär lagom genomsvettiga kliver Maskinen på till låten Psykopat. Sedan kör de hela albumets låtar (Annorlunda, Kappan efter vinden, Segertåget, Pengar, Bränner & Alla som inte dansar) i ett rykande tempo. Jag försökte filma men det gick i princip inte då hela klubben var en moshpit från början av spelningen tills att de avslutade med Alla som inte dansar. Sjukt kul hade vi det iallafall och kontentan av kvällen är att Maskinen är en upplevelse att se live!

5/5

YAEH!!!

Riktigt stilig och snyggt regisserad video till låten Run this town av Jay-z, Kanye West & Rihanna. Känns som att Kanye borstar tänderna rätt mycket eller vad tycker ni? Vågar vi anklaga honom för tandblekning?

Här sitter jag dagen efter den efterlängtade festivalen. Helvete va nöjd jag är. Spelningarna jag såg var Dead Prez, Nas, Asher Roth och Teddybears. Såhär tyckte jag:

Dead Prez:
Jag, Larrie och Sergio kommer lagom tills att gruppens DJ börjat köra. Han verkade vara på gott humör och spelade sköna up-tempo toner. Dead Prez stiger på och publiken går igång. Musiken är en blandning mellan kaxigt säker hiphop och gaturap med politiska influenser. De kör igenom en del nytt material, men det är när de gamla låtarna spelas det blir bäst drag. Jag diggar verkligen dem till max. Svinbra scennärvaro och energi. Trots regnet höll de igång publiken. När de spelade klassikern ”Hiphop” stod vi synnerligen och väntade på Nas , men det hindrade inte att även vi och resterande runt oss vid den andra scenen diggade det till max. Jag är inte sugen på att vara kritisk då det var över mina plana förväntningar.
3/5

Nas:
Jag står längst fram ivrig som ett barn och diggar till Nas band. Det är en grym samling musiker. Mina förväntningar är nästintill vulgärt höga och jag är spänd och lycklig på samma gång. Nas gör entré till ”Hiphop is dead” och publiken blir vildsint på studs. Han verka glad och pigg och utför låt efter låt med slående engagemang. Han tappar bort sig på hitlåten Hero men det skiter jag blankt i då han fortsätter med låtar som ”If I ruled the world”, ”Get yourself a gun” & ”Halftime”. Jag kände mig flygande lätt och bögigt gullig. Till sist kör han och hans gudomliga bongo-man ”One Mic” som eskalerade från lugn till helt jävla lössläppt. Röj röj röj. Det matchade mina förväntningar till 110% och jag är tillfredställd.
5/5

Asher Roth:
Han glider in i flipflop, shorts, college tröjja och keps till låten ”Lark on my go-kart”. Jag verserna och njuter av att höra det live. Sidekicken Langley hypar gött och det är skönt drag framme vid staketet. Han använder oss åskådare som förstärkare för låtarna och vi lyckas. Inte nog med det, han och hans crew plockar upp 10 tjejer som får stå och dansa till ”She dont wanna man”. Vi sjunger allsång till ”La Di Da” & ”Be by myself” och när han avslutar med I love collage lyfter tältet. Fuck Kalle Malmstedts recenssion i GP. Antagligen hade han rökt dåligt gräs eller så hade han sten i skon. En tvåa? Kom igen nu Kalle.
4/5

Teddybears:
Jag har inte den skriftliga förmågan att beskriva showen Teddybears gav oss. Helt jävla sjukt sceneri och låtarna är som svarvade efter festivaldrag. Jag hade ont överallt efter att ha moshpitat runt i 40 minuter. Mer behöver jag väl inte nämna?
5/5

get yourself a gun

Jag funderar på att gå på way out west. Det som lockar mig är Dead Prez, Teddybears, Nas, Asher Roth och Röyksopp. Nas är en levande legend, Dead Prez är genomfeta, Asher Roth är intressant och up-coming i raketfart, Teddybears och Röyksopp är festivaliga som bara fan. Perfekt mix. Min kollega Oskar ska bygga scen och därmed få skiten gratis. Två tummar ner till honom och en dos avundsjuka. Jag fick jobba inom scensäkerhet, områdesöveervakning och dylikt. Tackar nej så att det står härliga till. Hatar de som ansvarar för anställningen på Way out west, de kan suga tusen kukar.

Ockerprofilen Per Gessle hade passat bättre som död

Nu är det en vecka kvar tills att jag skänker mina biceps till scenbygget på Way Out West. Det regnar och jag är bitter. Vill träna men min kropp hindrar mig. Den sitter här på min halvfula stol och är tung som 2 Babben Larsson. På tal om äckliga saker så såg en vän till mig en man bli skjuten tre gånger i halsen, i Oslo. Norska gangsters har aldrig invaderat mina hjärnceller förs än nu. Finns sådana? Jag vet inte vem den skottdrabbade var och för er som tycker jag pratar lättsint om döden ska jag säga er att det är motsatsen. Folk dör jämt och det är jävligt bittert. Det finns dock människor som jag personligen hade föredragit döda, tex Josef Fritzl, pedofilen i Mölnlycke, Per Gessle och Lars Ohly.

Jag hoppas inte att ni tar illa upp, Per Gessle är en girig och snål man med mörka ambitioner. Att jag ens känner att jag behöver ursäkta mig alltså…..