Den typen av kvinnlig armhåla förespråkar John Lemon från gryning till skymning.
Jag vill först och främst be min armé av besökare om ursäkt för inaktiviteten. Mitt urusla webbhotell har uppenbarligen en klantig, lång jävla anställd som råkat snubbla över spakarna. Min kontakt med er via bloggen har periodvis begränsats på grund av det långa, antagligen neurotiska gossebarnet. Jag har en del att fråga er om, och skall kamma in lite inspiration och infall från era utfall, era avfall.
Jag upptäckte till min häpnad en fadäs på den annars så felfria sidan jag driver med järnhand. De senaste 4-5 inläggen, och säkerligen majoriteten i övrigt är om män. Vi snackar artister, lookalikes och typer. Eftersom att jag är emot allt som man är emot för att vara emot, skall jag ärligen fråga er om lite kvinnliga namn att kolla upp. Därav frågan nedan, varav härav jag signar ut.
Ge mig 5 kvinnliga artister att söka på. (Vilken genre som helst). Vilka lyssnar ni på mycket?
lördag den 30 januari 2010 klockan 16:18 i
Musik |
Hej igen era småmysiga ungdomar och lagom konstiga medelålders. Hoppas att eran fredag behagade er. Själv drack jag en lättöl i sidenrock och lyssnade på dålig musik.
Första viften från Oskar ‘Kihlen’ Linnros soloprojekt har anlänt och finns att lyssna på här. Visst kan man likt många påstå, att det låter som en manlig Veronica Maggio. Faktum är att det är mer rättvist att vända på ordningen, då Kihlen producerat hela Veronica Maggios platinasäljande album ”Och vinnaren är. Soundet är alltså Oskars Kaka. Den sentimentala 26- år gamla artisten har faktiskt en rätt imponerande karriär i ryggsäcken. Med Snook kammade han hem MTV, P3-Guld och Grammispris, startade och hoppade av Maskinen och mer därtill.
Låten Ack Sundbyberg är en romantisk och nostalgisk hälsning till hemstaden. Han står för både sång och produktion. Intervju om nuläge och framtid hittar ni här.
”Med mina texter vill jag visa hur fult allt är. Med min musik vill jag visa hur vackert det skulle kunna vara”
torsdag den 28 januari 2010 klockan 22:43 i
Musik, Recensioner |
Äntligen är det absolut definitiva ord jag beskriver Zackes album Visst är det vackert med. Trots Zackes 26 år på nacken är det hans debutalbum, och för sig som ett tveklöst genomarbetat verk. Ljudbilden är lika mångsidig men komplett som låttexterna. Skivan helt producerad av Movits Anders Rensfeldt (Mördar-Anders) med undantag från ”förlorad generation” som Oscar Linnros (Kihlen, Snook) ansvarar över.
Zackes unika röst ackompanjeras av trumpeter, fioler, piano, tvärtflöjt, akustiska svängiga slingor och jazziga trumuppsättningar. Det jag blir mest exalterad över är hur preciserad kvalité och sammanhållning låttexterna bär på. Det är som att bläddra i en bok av bilder. Den norrländska småbittra Zacke har proppat de 13 spåren med humor, kritik, insikt och sarkasm i en ärlig och intelligent mix.
Jag har betygsatt samtliga spår och valt att kommentera de jag själv kände var anmärkningsvärda på ett eller annat sätt. Lyssna igenom albumet på följandespellista.
1. Flaskpost från Utopia 4/5
Ser det som ett av skivans absolut krämigaste spår. Finurlig låt med mörk stämning och läskigt berättande. Sarkasmen skedar allvaret som vanligt och tycker trots konceptet att det är en hejdlöst kul låt. Meningslös för den som inte lyssnar på lyriken.
2. Spela mig på radion (feat. Movits) 3.5/5
En singel som poserat orättvist ansikte för skivan för de ej insatta. Låten är ett träffsäkert, enkelt och muntert förlöjligande av det uppblossande Autotune- fenomenet. Snuskig och modern produktion som fungerar lika fint i källaren som på kalaset. Tryck för musikvideo.
3. Småstadsblues 4/5
Namnet på låten förmedlar vad det handlar om. Mysig och ursäktande sväng.
4. Vackraste nederlag 5/5
Blev riktigt träffad av den här låten. Låttiteln är inte av ironisk kulör utan belyser konceptet ”göra rätt även om det så kostar livet/tillvaron). Första versen betar av musikhoppet och balansen och motståndet i att lyckas personligt / uppskattas utåt. Sista versen får vi bejaka en medryckande historia om hans moders relationsöde med uppskattande vitsord därtill. Ni måste lyssna på den.
5. Ser det kommer 4/5
Högt tempo var det här! Introduktionen klär sig i countryoch snabb jazz. Började studsa i stolen efter bara några minuter. Genialiskt nog är innehållet djupt och granskande som vanligt. Kontrasten är slående!
6. BS 3/5
Definierar sin position och ställning i den svenska rap/hiphop scenen och öser sarkasm med underton av stingslig kritik. Svårgreppad låt men likaväl träffsäker på sin kant. Tryck för musikvideo.
7. 1000-0 till idioterna 3/5
Ett lyriskt sågverk där idioterna i Zackes tillvaro, synfält och fantasi är träet. Den pessimistiska norrlänningen har på boxningshandskarna och vevar friskt till min fulla belåtenhet. Något saknas, vet ej vad.
8. Förlorad generation (feat. Kihlen) 5/5
Som tidigare nämnt den enda låten som är producerad av en utomstående a lá Kihlen. Det är musikmässigt en soulaktig småmysig saga. Budskapet är desto mer allvarsamt och verklighetstroget. Genom två verser och en bunte refränger får vi en uppfriskande påminnelse om arbetssituationen och jobbpolitiken Sverige dras med. Tryck förmusikvideo
9. Men nånting!4/5
Rolig, småfräck joint som lite påfluget trakasserar omgivning i form av allt emellan rappare till storstadsfadäser. Kan vara skivan minst allvarliga spår, åtminstone till ytan. Mest hiphoppiga minuterna på Visst är det vackert.
10. Visst är det vackert 4/5
Innehållet på titelspåret vågar jag inte kommentera. Känns som att jag i mitt sömniga presens kan missa väsentliga delar. Musikmässigt så är det en oförutsägbar låt som splittras i två fullständigt olika ljudbilder. Uppåt och tveklöst rå text. ”ville illa dig så jävla konsti, skulle till’ome strulat med din fula kompis” . Anar metafor över varenda rad.
11. Öppet idag (Feat. David Björkén) 5/5
En låt till kaffet, köksfyllan eller sommarutflykten med brännvin och röda kinder. Osar sommarvisa, lättsam kärleksironi och romantik. Mjuk och lustfylld låt med tillhörande video som du hittarhär.
12. Båtdrinkar (feat. Movits) 5/5
Tar oss igenom minnen, framtid, längtan, saknad, kärlek och vänskap. Känns som att jag klantar mig om jag försöker beskriva mer. Min absoluta favoritlåt på skivan.
13. Under vår sol 4/5
Zacke avslutar debutalbumet med höjdpunkten av ärlighet och ger oss personliga och självrannsakande bokstäver. Någonstans tycker jag mig höra en tvivlare i den annars så övertygande kritikern. Trots det känns det som att Zacke talar utåt och konstaterar. Simpel men genialisk produktion!
Övrigt: Genom kvalitén och den höga igenkänningsfaktorn hans röst kommer han att fortsätta växa. Det är min hypotes och snart sanning. Jag hoppas att ni införskaffar albumet på ett eller annat vis och tar er tid att förstå geniet vi talar om. Tro inte att jag skriver vitsord bara för att. Pessimism är roligare, mer underhållande och ligger närmare hjärtat än tacksamhet och glorifierade. Seså, ta för er.
Betyg: Sammanlagt får plattan Visst är det vackert 5/5 möjliga citronklyftor!
tisdag den 26 januari 2010 klockan 13:58 i
Musik |
Distant Relatives säger jag bara. Albumet som Bob Marley’s son Damian och Queensbridge-legenden Nas snickrar på blir fantastiskt. För er som inte känner artisterna kan jag med gott samvete säga att de båda är respektive kulturer och genrers (reggae & hiphop) högst skattade artister. Inte vid det kommersiella skiktet visserligen, men vem bryr sig ett dyft? Albumets releasedatum står för tillfället på 16 Mars 2010. Finns inte ord för hur mån jag är om det där släppet.
Namnet på albumet gör konceptet så tydligt enande. Ljudbilden är varierande, genomtänkt och relativt offensiv om jag får uttrycka det så. Lyssna och tänk!
Härförleden ska jag upplysa er om typen. Jag är inte ute efter att fara med provokation eller upprörda flin. Jag vill bara att ni ska vara medvetna om att ni ser typen varje dag, förutom ni läsare som bor i bortre botten av Norrbotten. Ni får inte känna er obekväma eller ovälkomna nu, jag älskar alla. Att klä sig som alla andra är inte smutsigt eller skamligt. Tvärtom småtöntigt bekvämt och milt för nerverna.
Dessa dagars typ är lika typisk som J.Lindeberg killen med Nudiejeans och d:fi modifierad hockeyfrisyr. Låt mig presentera den försenade halv-preppen. Han har skaffat sig kortare hår på sidorna och i nacken, men sparat ut en tam och lam lugg. Luggen i sig ligger gärna åt höger (uttänkt politiskt) som en slapp hand. Detta tillrättavisas ofta med plattång och kosmetikum så luggen istället dansar tryckare med hårfästet åt nordväst. Det som kan slickas, slickas skall. Luggen är en relativitet i förhållande till resten av munderingen. Skorna är kastanjebruna eller svarta boots vars höjd klättrar halvvägs till knäet. Halsduk eller Scarf är högaktuellt och relevant för typen. Byxorna varierar mellan chinos, färgade jeans och blåjeans. Jackan är en parkas eller en ful fluffig dunjacka som i förhållande till de åtsittande jeansen gör att personen ser ut som ett stort hallon. Den som väljer parkas av alternativen är helt absolut en bättre människa i mina linser. T-shirten är en vit u-ringad med en liten söt ficka på bröstet. I den fickan förvarar typen inte ett skit, förutom på fyllan när han lite spontant lägger ner ett använt tuggummi i den. Jag utesluter inte sotarmössan, vilket också är en mirakulös räddning från frisyren.
Typen hade för 10 år sedan blivit hånad av förortsbratsen, vilka numera har klivit in i uniformen själva. Det absolut tydligaste är glasögonen. Retroglas höger och vänster. Hade Carl Arvid Hjortborg sett sådana för några år sedan hade han antagligen definierat bäraren som en underjordisk poppare. Det tar alltid en sån förbannad tid för hela massan att förflytta sig från läge A till B. Små försiktiga lamm till människor.
Det allra bästa och värsta med hela typen, bortsett från hans vämjeliga, tyska frisyr, är att stilen faktiskt är rätt elegant och hygglig. Så jävla typiskt.
lördag den 23 januari 2010 klockan 15:34 i
Musik |
Ni antog kanske att jag uteslutit discofunken ur mitt sortiment? Fan vilket snedsteg av er! Häromdagen plockade jag fram farsans vinylspelare med tillhörande 40-50 vinylskivor. Bland samlingen hittade jag en fantastisk skiva från 1979; Chic – Risqué. Gruppen har släppt 9 album på 25 år och räknas bland discofunkens största och mest betydande akter.
Chic – What about me
Roligt att poängtera är att instrumentalen till Good Times av Chic, var det första som användes som underlag för Rap. Disco/Rap-Funkarna i Sugarhill Gang släppte loss godingen ”Rapper’s Delight”. Önskar att det fanns liknande popularitet och scen för det idag alltså. Hur ballt som helst! Lägg märke till hur de rör sig!
Nu kan du stöda och donera till Haiti genom att ladda ner följande album, bestående av artister som Linkin Park, Hoobastank, Lupe Fiasco & Slash. Ganska behaglig deal, eller vad säger ni?
”In partnership with the United Nations Foundation, Habitat for Humanity and Dave Matthews Band’s BAMA Works Haitian relief effort, Music for Relief is working to provide immediate aid with food, water, and emergency medical supplies, and long-term sustainable housing solutions for the people affected by this catastrophic natural disaster.” – Saxat från organisationen Music For Reliefs hemsida.
Jag fick idag tips om att lustigheter dykt upp på Expressens löpsedel. Gunde Svan har missat katastrofen i Haiti! Vilken sensationell jävla nyhet att bruka som förstasida när vi ändå talar om en världsomtalad katastrof. En gammal klantig Dalmas till skidveteran, vars inflytande uppenbarligen är så mustigt att hans frånvaro i debatten är nämnvärd. Jag är inte arg utan tvärtom. Jag blir glad när utbildade journalister använder sina knäveck som huvudkontor. Kreativt är vad det är.
Igår fastslogs Storsom vinnare över P3 Gulds hiphop/soul pris. Hela Sverige höll andan när Lorentz & M.Sakarias hade chans till priset och andades tacksamt ut när de uteslöts. Personligen hade jag velat placera Promoe (bortsett från Svennebanan) eller Mohammed Ali som vinnare.
Emellan Facebookväggarna diskuterar ungdomar tv-slamporna i Paradise hotell och själv känner jag mig aningens obekväm med det stigande frenetiska intresset. Visst, det är underhållande och sadistisk njutning av högsta klass, men var är motvikten? Läser folk böcker och tänker till ordentligt med jämna mellanrum är jag nöjd. Ni får aldrig sluta grubbla!
Personligen har jag haft en bitterljuv senaste tid. Vi kan börja med det mer negativt laddade sekvenserna. Härom morgonen spillde ut kaffe två gånger inom 10 minuter. Inledningsvis fastnade jag med min morgonrock i dörrhandtaget, men fortsatte helt ovetande att gå. När handtaget når armbågen inuti rocken rycker jag till och katastrofen är ett faktum. Med vämjeligt humör torkar jag upp det och sätter ner resten av innehållet på skrivbordet. Minuten senare sträcker jag mig frånvarande efter koppen men lyckas istället peta på översta kanten så hastigt att den tippar över och vräker ur sig resterande kaffet över hela systemet. Utöver det är jag även arbetslös. Signatur någon?
Gladeligen fick jag precis enförfrågan att inleda ett samarbete, med det framgångsrika tidningsmagasinet och bloggnätverket DubCnn. Verksamheten har reportage med allt från Lil Wayne, Lazee, Timbuktu till Promoe & Chords. Lite löst kan jag uttala mig om att min inblandning i sådana fall kommer beröra musik/nöjesscenen i Göteborg. Detta till min fulla belåtenhet. Jag kommer inte att ändra på min blogg eller byta domän utan bara byta plats på den om det inträffar. Mer om det avslöjas ej.
Jag har som grädde på moset gjort om mitt (storebrors gamla) rum till en verkstad, och den ser ut såhär;
Vänta bara tills jag ordnat till vinylsystemet och kört in en bardisk. Kommer bli innestället 2010. Så fruktansvärt förvånansvärd är jag. Förfärligt framhävande framtoning. Förfära er ej över den slöa uppdateringen, mina söner och döttrar! Snart kommer recensioner och lite annat gott jag lovat.
Nu är det dags för lite underhållning och nöje. Jag kan medge att jag har varit en aning otämjd i mina värderingar det senaste, så jag låter följande bilder ge er lite lättsam insikt i hur smal världen är. Kopior finns överallt!
1. Först ut har vi Cornelis Vreeswijk och Janne Josefsson.
2. Det ligger sannerligen något skumt bakom följande två donnor. Jag undrar vem som ligger bakom produktionen till dessa söta små liven. Håll till godo; Idol-Erik & Idol -Danny.
3. Tredje paret är något av ett omtvistat och utdraget diskussionsunderlag. Den professionella Skateboardfunken Viktor Dahlström & den skadeglade och plågade ErikHassle.
4. Sist men inte minst. Det kanske mest slående; Leif GW Persson & Kung Cerdic från Kung Arthur.
Jag är en smula besviken på er. Åtminstone på de besökare som använder sig av Internet Explorer som webbläsare. För någon minut sedan halkade jag in på min egen hemsida via IE och det såg ju ut som ett jävla yrväder? Varför kommer ni inte till mig som den vän jag är till er och berättar? Mitt kontor har öppettiderna 09.30-01.00 och ändå har inte en enda av er ynkryggar berättat om den här fatala sanningen. Jag vet inte hur jag ska förlåta er. Nu har jag visserligen dirigerat videoklippens storlek och vissa bilder, men skadan är redan skedd! Rent teoretiskt kan 100 personer lite spontant blivit tvingade att vittna skevheten. Jag kanske tar i lite, men poängen är den att ni jättegärna får komma med synpunkter eller korrigera mig om något är fel.
Loading ...
