Den världsberömde psykoanalytikern Sigmund Freud vet vart skåpet ska stå, och varför.
Att tolka sig själv och sin omgivning är basalt och väsentligt. För att vi ska samspela måste vi kunna förhålla oss till vårt släktes omfattande mångfald. Läran om människan och psyket stavas Psykologi. Ett ämne vi trots dess självklara relevans endast studerar som ett tillval i skolan.
Oavsett om du befinner dig på arbetet eller hemma med dina orakade ögonbryn så känner du. Oavsett om du är en rebell, eller proper mäklare med skyhöjd byxhöjd, så tänker du. För att behandla sina känslor och tankar krävs insikt och erfarenhet. Särskilt då dessa tankar och känslor skall få genklang. All kommunikation kräver och baserar på förståelse och receptivitet. I vårt skolsystem kan man välja till Psykologi som ett tillval. Ämnet som förklarar varför, och inte bara hur. Lika oförståeligt som att Mona Sahlin får syssla med politik är det att psykologi inte är inräknat som grundämne. Det går inte ens att få en helhet av alla ämnen, utan det. Personligen tycker jag att en religionskunskap, historia och samhälle kräver psykologiska grundkunskaper.
Exempel: För att sätta sig in i en etnisk olikhet, såsom en viss sed, krävs det tolerans och självdistans. Man är rädd för vad som är okänt, men är man medveten om det kan man ofta reglera åsikten och ”rättar sig”. Det är mer regel än undantag att äldre generationens ignoranta tappar hakan i asfalten när de träffar en trevlig invandrare. ”Men han var ju trevlig” med höjda ögonbryn och öppen mun. Fördomen innan mötet, kontra trevligheten, utgör en makalös kontrast. Det är precis som att man utgår från att den okände är opålitlig. Därmed att den trevliga invandraren har en genetisk avvikelse.
Detta exempel var av fenomenets allra mildaste slag. Dess värre upptrappning resulterar i såväl kränkningar som utanförskap. Den utsatte tar ett steg tillbaka, eller två fram, och den fördomsfulle samma sak. Allt bottnat i okunskap och rädsla för att det okända inte ska matchas upp av sin egna person.
Det finns inte en sekund av våra liv läran om människopsyket är irrelevant. Från att vi blir medvetna om att vi har en identitet (2-4 år) till att vi dör, påverkas vi av våra tankar. Så varför läser vi så jävla lite psykologi i skolan? Vi lär oss om rasism, religiös bekräftelse, krig, gemenskap, kärlek och massvis, men aldrig vad det bottnar i. Jag känner ofta att jag får användning av mina kunskaper i psykologin. Det underlättar när jag man träffar nya personer, till att jag recenserar och analyserar en låtskrivare. Att ha förståelse för hur andra människor tänker är en fördel och en förutsättning.
Att veta varför man är svartsjuk, har ångest eller varför man blir rädd för specifika situationer, har en orsak. Vet man om den kan man ofta tala vett i sig själv, bara genom att vara övertygad om insikten. ”Han skäller på mig men är bara arg på sig själv, för att han inte kan besvara och bemöta mig”.
Det är mycket som klarnar för en. Varför polare förnekar deras missbruk, varför man själv ljuger för andra, varför man inte klarar av att se andra i ögonen m.m.Varför man tänder på kvinnors bröst och röv. Varför människor blir aggressiva gentemot sin omgivning. Varför man känner sig obekväm i närheten av någon med annorlunda etnisk bakgrund.
Politiker diskuterar ofta invandringspolitik, men har inte ens vett att införa ämnet som förklarar varför det finns spänningar mellan olika folkgrupper. Vi gnäller på samhällsklyftor, men teorier kring maktbehov och bekräftelsebehov lyfts inte ens upp i skolbänken? Det är löjligt korkat. Den här världen är morbid och osund. Det var allt för den här gången. Hade velat skriva längre, men hejdade mig för eran lathets skull.
Håller ni med mig? Borde vi läsa mer psykologi?
/ John Lemon
Loading ...
