För tillfället infinner jag mig i en omgivning av oordning. Tallrikar, glas, textblock, kameror och kläder ligger och hänger som julpynt på julgranen. I rummet bredvid ligger det en dåsig, avdankad bakfylla till funk. Han osar. Jag själv känner mig som en mjölig flyttkartong med fula munderingar.
Det är dags att städa upp en aning vänner. Det ligger en Robbie Williams-singel på mitt texblock. Någonting har gått fel. Jag kommer inte åt Vinylspelaren. Någonting har gått fel. Här skall snyggas till en smula. I mina tankspridda tankar tänker jag nämligen tämligen ta tag i hämningen. Den gemena främlingen ska egentligen känna ”äntligen” när vi kommit hem igen. Såhär innan städningen passar jag på att underrätta er bildligt också. Det är begripligt ifall ni känner er lite nervösa när jag gör privata uppdateringar. Det finns inget att gömma sig för vänner. Håll till godo så hörs vi om en stund.
09.13
Nu ska jag och mitt hemsläp småpussas och äta frukost ur varandras munnar. Därefter ansvar.
Update:
Efter cirka 12 timmars bitterljuv dagen efter-fördriv är mina rum äntligen såpass glassiga som önskat. Städningen i sig krävde väl en tama trettio minuter. Resterande kraft har jag skänkt åt Super Smash Bros. Tillsammans med mina tre kollegor och min lillebror samordnade vi mentalt baluns. Utan att det egentligen fanns några andra alternativ, vill jag fastställa att jag är den stora triumfatorn.
22.51
Vi har även hunnit med att designa lite tryck. Bilder på dem dyker upp snarligen. Tills dess får ni ta och se på lite nya färska bilder från kontoret och från turneringen. Imorgon ska jag skriva något allvarligt åt er. Jag slarvar inte för att det är kul. Lita på mig. Filmer från två spelningar dyker snart upp. Artiklar och en recension ligger och väntar.
Se här!
/ John Lemon
Loading ...
