foto: Camilla Rudholm
Som en mjuk dämpning i synfältet. En tam slöja över intryck och exakta känslor. Likgiltighet med bekymmerslös mittpunkt. Hur dygnet förlöper visar sig i abstrakta hypoteser. Har inget direkt intresse för att ändra på tillståndet. Finner inga direkta skäl till det heller. Känns som att kroppen fortfarande är insvept emellan mjuka lakan. Lugnet är förvånande, men skapar ingen oro invärtes.
Omgivningen har tagit på sig samma filter. Clementinen är likgiltig den också. Värmen, kaffet, ordningen på balkongen. Allt har intagit en reaktionslös och neutral position i mitt stimulanscentra. Fåglarna sjunger vackert som alltid. Jag hör det, men låter mig inte beröras av melodin. Mina åsikter är utan kulör och låter sig inte ta form. Mitt tillstånd.
/ J
Loading ...
