Det här är ett urklipp ur en vardagsskildrade dialog, som både kan tolkas som fiktiv och realistiskt, beroende på hur man tolkar fantasi. Urklippet berättar om en ung mans sinnesförvirring. Huruvida det är han som personifierar miljön runtom, eller ifall det är berättelsens verklighet, får bedömas individuellt. All respons mottages med lycka.
______________________________________________________________________
-Utdrag ur Grannskapet-
- Fan vad du håller på, sa han besvärat till fyllan. Den omgivning han nu betraktade med intensiv anspråkslöshet hade inte märkt av honom. Bollar studsades, små flickskor klappade ivrigt mot asfalten och en grusfull skottkärra tömdes en bit bort. En bråkdel av sysslorna hade fått honom att kollapsa på obestämd tid. Han lät sig inte utmanas av kontrasterna, utan fortsatte lägga över ansvaret på den till synes så oskyldige fyllan.
- Hysteri, hyss, hej och hå. Grannarna sätter sprutt på sin dag. Grannskapet är i en samspelt framfart och själv kan man inte delta. Att endast vissa får fäktas med morgonkvist fyller allehanda kriterier för orättvisa. Således finner jag ingen vidare ro, då stunden sägs ha guld i mun, men smakar metall i min.
Luften och träden lyssnade tålmodigt när han fortsatte försvara sitt konfysa tillstånd. Ett dussin svalor svepte förbi med vinden, som för att sätta hans orörlighet i perspektiv.
- Bakruset svarade tvärt att det inte heller ville umgås, att mötet var mitt fel, och att jag ska skuldlägga min egna kropp. Fyllan sa då ingenting i den kategorin, eller ens däromkring. Vem man skall förlita sig på verkar ännu oklart.
Kaffekoppen stirrade på honom tamt och hävdade att det inte hjälper. Kaffet i fråga trotsade dennes intuition och voltade ner i hans mage. Där låg innehållet som en varm vattenpöl och skjutsade på den sista vätskan han erhöll sedan gårdagens hålligång. Plötsligt öppnas dörren till groventrén, och ut stiger en lillebror och ett telefonsamtal. Likgiltigt greppade han den plastiga hemtelefonen. Han svarade, men lade på direkt när han hörde den så unikt mjuka rösten. Svett och oro våldgästade hans redan vimmelkantiga morgon. Ännu en gång.
……fortsättning följer….
/John Lemon
Loading ...
