John Lemon

God morgon. Termometern säger minus femton och livsgnistan pekar långfinger åt åsynen. Väl känt är att lyckorelaterade ting, såsom raggsockar och musik värmer oss invändigt. Som en del kanske insett ägnar jag delar av min tid åt att betrakta artister och livespelningar. En del får jag för mig att filma. Jag tänker mig att videounderlag som dessa kommer att vara av hög börd i framtiden, både för dem och för mig. Härnedan har jag postat lite liveklipp från året som har gått. Jag hoppas att det faller er i smaken.

Teddybears live @ Götaplatsen, Kulturkalaset

Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg Live

Medina live @ Picknickfestivalen pt. I

Medina live @ Picknickfestivalen pt. II

Daltone & Organismen Live @ Henriksberg

Daltone & Organismen Live @ Henriksberg Pt. II

Mofeta & Jerre live @ Kontiki pt. I

Mofeta & Jerre Live @ Kontiki pt. II

Mofeta & Jerre live @ Kontiki pt. III

Maskinen live @ Park Lane 9/4

Maskinen live @ Parl Lane 9/4 pt.II

Zacke Live @ Pustervik pt. I

Zacke Live @ Pustervik – Part II

J-Son Live @ Parken – pt. I

J-Son Live @ Parken Part II

Jag sitter likväl inne på material från Allyawans releasefest och ett inslag med Of Chords. Dyker upp inom en sund tidsrymd. Hoppas att ni trivs!

/ J

Angenämt att råkas igen!

Uppäten och fylld till bredden sjunker jag äntligen ner i tronen än en gång. Jag har haft en gedigen tid utan er, och njuter av att det inte är ömsesidigt. Jag stormtrivs med att min inaktivitet genererar läpphäng. Inga orosmoment är av essentiell vikt. All frånvaro härifrån är ett friskhetstecken från min sida.

Tidigt på onsdag far jag och mina två huvudfunks Viktor & Magnus till Berlin. Väl där skall våra pojkbandskroppar besudlas av den Tyska innestadskulturen. Tro mig när jag talar om för er att saker och ting blir vildsint och gränslöst. Med hjälp av två videokameror, och en systemkamera skall vi dokumentera minsta lilla fadäs. Enligt uppgifter skall nyårsfirandet i Berlin vara världens mest omfattande. En fantastiskt uppfriskande tanke slog mig för några dagar sedan. Ett nytt JohnlemonTV avsnitt skall träda i kraft! Avsnitt 4 publicerades för mer än åtta månader sedan. Med den tidigare responsen som referat känns succén självfallen.

Är det något specifikt ni hade velat beskåda? Ett klipp på Magnus när han tar stringgrepp på en 100-kilos lädertysk? En ingående intervju med en nyvaken och spyfärdig främling på hotellrummet, med hets som utgångspunkt? Låt fantasin dansa salsa med erat medvetande och var gärna påflugna.

Vill även passa på att önska er ett gott nytt år! Gör något vettigt med tiden och glöm inte att göra fel. Världen är för stor för att rama in sig i rädslor och låta bekvämligheten kamma in förtroende! Låt motpoler bekanta sig och sätt brister i rampljuset. Låt labiliteten leva ut utan att lusfattigdomen limiterar motivationen. Glöm heller inte att besvara frågorna ovan.

Väl mött!

/ John Lemon

Varma julhälsningar!

/ J & V

Tack till er som håller mig på banan. Tack för all fin respons och tack för tilliten. Om 2 timmar var det exakt 20 år sedan min krokiga kropp infiltrerade världsordningen. Det har varit ganska underhållande att leva hittills, måste jag medge. Jag är lyckligt lottad som placerats i social trygghet, emellan utsökta vänner och bekanta. Nu ska jag iscensätta planer och erövra de erfarenheter som väntar på mig. En lång väntan och längtan ska lämnas i skuggan av svar på förväntan. Allt blir saligt!

Lev livet livat!

/ J

God afton!

Äntligen har jag lite tid och utrymme för musiklyssnande. Den här uppdateringen är en beskärd del av vad jag själv missat uppmärksamma ordentligt den senaste tiden. Dr. Dre har gett lovord om både det kommande albumet Detox och dess releasedatum. Här nedan kan vi tillsammans beskåda en smakbit på produkten vi har att vänta oss. Personligen uppskattar jag allting förutom den välputsade attributen på videon och Akons insats. Vågar inte ens föreställa mig hur blyfet refrängen hade varit med Nate Doggs stämma!

Från L.A till Majorna. Kapten Röd har fått en bejublad status, inte minst efter sommarens konserter på Kulturkalaset & Liseberg. Ny skiva är i ugnen och jag misstänker att fler än jag känner lycka inför faktumet. En miljon nollor är en trygg och förtröstande låt. Jag blev lite konfunderad när jag läste igenom alla elaka kommentarer på youtube. Jag är inte naiv av mig, men jag har svårt att förstå varför man kan känna hat eller agg mot en artist som Kapten Röd. Sist ut har vi en oförskämt begåvad halvnorsk vid namn Dreamon. Bedårande flow och välputsad lyrik. Ej helt ur sin tid är samarbetet med Swedish House Maffia. Om det kan ni läsa här. Låten jag postat nedan är riktad åt den yngre generationens tvekare och grubblare. Håll till godo!

Dr. Dre – Kush (feat Snoop Dogg & Akon)

Kapten Röd – 1.000.000 Nollor

Dreamon – Never be another you

Vilken låt gillade ni mest/minst?

/ John Lemon

Tillbaks igen!

London är en imponerande stad med ett svindlande kulturellt omfång. Jag och min excentriska mormor tog oss igenom milleniumvida områdesmarker i historia & kulturväg. Katedraler och kronjuveler både fascinerar och skrämmer mig. Jag vantrivs med hela sambandet mellan girighet och kyrkans makt. Vi besökte den minst sagt hypade katedralen Westminster abbey. Det osar så mycket stålar i dessa konstruktioner att man blir vimmelkantig. En vithårig men genomhygglig präst berättade historiken bakom diverse artefakter och skulpturer. Det var den mest perfekta engelskan mina öron smorts med. Kort därpå tog han sig friheten att snäsa till för att min kameraväska nuddade deras sakrala väggyta. Backa bak två, gubbe!

Samma morgon hände något oerhört lustigt. När vi gick på vagnen som skulle föra oss mot Towern, hamnade vi mittemot två svenskar. Redan innan vi slagit oss ner märker jag att en av två möjliga damer är en ung man. En transvestit. En fullständigt översminkad och överspelad figur. Den tillgjorda, blåsta utstrålningen stereotypa blondinynglingar uppvisar var sannerligen ingenting gentemot vad jag nu fick bevittna. Den unga transvestiten putade med läpparna hänfört och sa ”neiii”, ”precuiiis” och ”so?” med en aldrig tidigare skådad entusiasm. Mormor, som inte kunde höra våran konversation, lutade sig mot mig och sa ”du märker väl att den ena flickan du pratar med är störd?” Jag svarar att den störda flickan är en man och mormor blir uppriktigt missmodig. Hon sa att det var den äckligaste människan hon sett i hela sitt liv. Jag blev lycklig och skrattade.

Den inhemska matkulturen är undantagslöst ruskig. Tur som tusan att staden är en världsmetropol där utrikes matinfluenser balanserar upp situationen. Vid närmare eftertanke väger även rikedomen på pubbliv upp mycket. God öl i alla dess skepnader i konstant närvaro smickrar en ung jävla man som mig. Att glöggen serveras i knubbiga 30 centiliters-glas är också ett nöje i sig. Fish & Ships åt vi ståendes på gatan till mormors oväntade belåtenhet. Den äldre generationen uppskattar nog slarv och slentrianfasoner mer än vad både vi och de själva vet om.

Det absolut bästa och mest inspirerande med resan var musikalerna. Mina skyhöga förväntningar blev uppätna av överträffande. Vi såg på Lion king & We will rock you. Rekommenderas bastant åt de läsare som någon gång styr sin småfeta skinkbyggnad mot staden. En komplett sensation för alla som uppskattar artisteri i dess bredaste allmänhet. Även om jag är tillitsfull till min förmåga att uttrycka mig känns beskrivningar om upplevelsen olämpligt. Väl värd vistelse!

För den som inte är intresserad finner man ett gäng foton från helgen härnedan.

Väl mött!

/ John Lemon

• Jag tycker att förlåtelse och generositet är de vackraste egenskaperna hos en människa.
• Jag undrar om man blir labil av att vara ett geni, eller om man blir ett geni av att vara labil.
• Jag vet allting om bekräftelse och identitetskonflikter, och gissar att det är mer destruktivt än positivt .
• Jag tror att människan uppskattar hoppet mer än slutmålet i fråga, vilket speglar den varierande ambitionsnivån personer uppvisar.
• Jag vill att personer slutar prioritera allt de redan vet att de kan få, mest för att sådant oftast ligger långt ifrån deras innersta önskemål.
• Jag förstår inte varför kvinnor lägger ner så mycket energi på att ge män dåligt samvete.

Förstår ni mig?

/ John Lemon

En fortsatt någorlunda noggrann inblick i hur några stycken rivstartar någonting, någonstans. Någon annan klan med motsvarande utsikt för sina utsagor är uteslutet. Ej mörklagda detaljer kommer snart att exponeras för allmänheten. Varenda köttstycke skall få sig en generös dos av både ljud och bild. Särskilt sensationellt känns denna uppdatering, då det är den absolut första videon som friserats i Final Cut, på en Mac dessutom! Härmed förklarar jag officiellt att maskineriet har börjat rulla! Stäng av era mulna TV-apparater och känn friskheten från någon Webb-TV nåla fast dig. Håll till godo!

För er dårar som i sorgens namn missade förra episoden, finns den bekvämt inbakad här nedan:

Vi hörs av, vänner! Den här gången med ej lika massivt mellanrum.

/ John Lemon

Ännu en ung man kliver in i 20-års krisen! Stort grattis till den magnifika matadoren från Marocko! En god vän, musiker och filosof med kärlek för slungad pasta och Amaretto. Den unga jävla mannen väntas att bekantas med samtliga anhängare av den här proceduren. Bilder, filmklipp, intervjuer, produktioner och diverse ligger bunkrat. Meedi Josef Yakob Yarroum, Kom ihåg änna!

/ Jean Lemur

Nu är den sedan länge väntade skivan här! Jag har inte hunnit lyssna igenom den ännu, men det ska sannerligen bli intressant och spännande. Här kan ni läsa en koncis beskrivning, saxat från Kingsize;

”Skivan är ett dubbelalbum där ena skivan representerar Parham och den andra VIC. På samma sätt som duon har varsin historia att berätta har de båda sitt säregna sound. Parhams musik är mer futuristisk och elektronisk vilket kan höras på ”Tills motsatsen bevisas” medan VIC’s ”Mer än ord” är lite mörkare och inspirerad av känslan i 60/70-talets soulmusik. Skivan är som sagt en spegling av de båda artisternas egna värld och nedan kan du läsa hur de beskriver sin respektive skiva på dubbel-plattan.”

Ladda ner albumet här! Återkom gärna med kommentarer och tankar!

Parham & VIC

/ John Lemon