1-3. Drakensberg  4. God’s window, Mpumbalanga 5. Blyde River Canyon 6. Reileys Rock, Swatziland

Om ni någon gång känner ett starkt sug på lite skönhet ber jag er att styra er kos däråt. Jag själv tänker åka tillbaka dit och då ska jag ha en romans med mig.

Lev väl!

Värderingar du bär, välkomna här,
Värd, vad du visar upp och sedd för vad du håller kärt

Långt långt bort ifrån nån misstro
Långt långt bort ifrån snack om pack, folk i fack och missmod

Vi måste inte vara samma
Min bästa vän e rocker rockar lockar under pannband

Mina byxor sitter slappt å hans e tighta, stilar mil från varandra,
antar att det är det genuina sanna vi anammar

Vi alla söker oss till varma famnar,
Ser till å hamna där visioner kan besannas

Bekräftelsen från andra får oss samlas och beblandas,
Du är aldrig ensam här så länge du kan andas

Inget En ytterst estetisk preciserad bildverksamhet av Jakob Zuyten & Vikor ”funk” Dahlström. Detta är en högst inofficiell, men ack så bildskön skymt av de fantasier dessa gossar frossar i. Håll ögonen öppna för nakna unga kroppar och romantiska tragedier.

Skillnaden mellan att göra sig själv eller den andra en tjänst.

/ J

Ibland tar hungern över det sunda förnuftet. Ibland låter vi oss styras av lust och begär. För inte alls längesedan befann jag mig i studion i näset med producent Eric. Vi hade i vanlig ordning lekt iväg tiden såpass länge att hungersmärtorna börjat träda fram. Med viljestarka steg tog vi oss till affären och fantiserade fram en s.k tvåhandsmacka.

Ingredienser (till en person)

1 st 30 cm långt ciabatta
1 paket bacon
1 burk västkustsallad
1 avocado
1/3 rödlök
1 halv gul paprika
1 halv tomat
1 stor vitlöksklyfta

Gör såhär:

Mosa avocadon och tärna grönsakerna. Mixa detta till en röra och spetsa med olivolja, svartpeppar, salt och vitlök. Stek baconet tills det böjer sig av ren jävla knaprighet. Värm brödet i ugnen i c.a 10 min på 200 grader. När du tagit ut mackan skall du därefter disponera innehållet som på bilden ovan; bacon och västkustsallad på högerflanken, och salladsmixen till vänster. Vik ihop och inled en lång stund av förlustelse.

Håll det riktigt!

/ John Lemon

Till min ständigt engagerade mormor, vänner och obekanta som fortfarande läser tänkte jag lyxa till det med en uppdatering. Tvåtusentalets intensivaste molnväxleri släpar oss igenom ännu en sommar. Jag svettas och fantiserar om kaffet jag inte orkade koka mig. Förutom att vara frånvarande från er och denna sidan, smörjer jag min vardag med fullfjädrat slit. Under säkert ett års tid har jag och mina ord utlovat att någonting kommer. Något stort och härligt. Jag står fast vid dessa utspelade ord och kan bara konstatera att min ambition och kroppshydda väljer samma väg.

Någonstans i Götaland firar ett dussin unga män att deras tonårsdrömmar överlevde 20-års sträcket. Känsligt litet ämne som för evigt nyanserar kopplingen mellan svensson-distans och självförverkligande. I tre veckor, kanske mer, hittades jag och mina vänner i Erics studio. Ett sagoland nära förlustelse, hav och inte minst den nyfödda musiken vi fostrar och föder. Tillsammans med Måns Winston, Eric Dahlqvist, Josef Lotia & Meedi skapas det kustlig, funkrelaterat sväng. Duktiga unga herrar är dem alla och minst lika galna som jag själv.

Förutom musiken har jag ätit och frossat något fruktansvärt denna sommar. En känslo & intrycksknarkare av högsta rang. Trots att vi behåller en viss likgiltighet till pengar och dess volym ser vi alltid till att äta gott. Det är någonting jag uppskattar innerligt med min umgängeskrets. Hunger är det första stolpskottet jag hade ryckt i öronen om känslor fick sig en kropp. Hoppas att ni alla unnar er något syndigt smakrikt.

Att jobba med musik är kommunikation
Vi vill förmedla något
För att forma dessa uttryck krävs intryck
Intryck kräver ofta en varierad sinnesstämning
Uttryck kräver ofta en varierad ton
In och ut vänder vi på ord
Enda tilliten är tron på gro
Enda slagkraften stavas stort

Vi hörs snart igen!

/ Johan

Jag tror att alla människor har ramar för hur de ska uppnå sin lycka och framgång. Vissa har ramar utan väggar, medan andra har ramar med väldigt tydligt avgränsade väggar. Personligen har jag nog ramat in mina visioner kring kreativt skapande, personlig utveckling och social trygghet. Precis samma faktorer kan hos en annan människa framstå som något abstrakt, långsökt och i värsta fall obegriplig. På samma oskyldiga vis hade främmande ramar skadat min själs svängrum.

Man måste inte livnära sig på kulturbidrag i Majorna med nio katter, men man ska ha möjlighet om så önskas. Konflikt i sikte ropar spanaren först när kattmannen i Majorna uppfattas parasitera borgarbrackan Lars. Lars tycker att kattmannen är ett odjur och att hans personliga ramar, som tecknar hans önskvärda leverne, ändrar skepnad. Han tycker sig sitta i ett trängt hörn.

Jag vågar trösta Lars med att ett par ärligt och uppriktigt satta ramar för själsrummet står sig. Jobba på hur du ska behaga din fru istället Lars. Jobba på dina barns möjligheter att bli respektfulla och inflytelserika. Vårat lands skatter är bistra men tidlös girighet  sårar djupare.

Orättvisor orsakar avsky men accepterandet av dem rättfärdigar det.

/ J

Jag skall hädanefter förbereda den okunniga, färska och obekanta för lite artister inför vår älskade stadsfestival. Först ut har vi en av hiphopvärldens mest expanderande och framgångsrika rappare Wiz Khalifa. Jag inser på momangen att det klingar ”Say Yeah” i många öron, men namnet rymmer så mycket mer, barn. Texterna är lätta att fördöma men skapta för att älska. Weed, gin, kvinnor och entouraget Taylor Gang är återkommande huvudroller i sångerna. Jag är nöjd och belåten med insikten att lycka och positivism är receptet på de verkligt djupa känslorna. Skillnaden mellan Wiz och rappare som också lyfter samma ämnen, är att han är lycklig att berätta om det. Han njuter, och det smittar av sig.

Följaktligen postar jag en klase tunes till eder alla!

Wiz Khalifa – Black & Yellow

Wiz Khalifa – Mezmerized

Wiz Khalifa – Never Been

Wiz Khalifa – This plane

Wiz Khalifa – Ink my whole body

Wiz Khalifa – Roll Up

Få din dollar rätt och vakna full!

/ John Lemon

Vad vill vi ha egentligen? Nästa gång jag är nöjd får det vara nog, tänker jag. Strävan efter erkännande tar aldrig slut för den som inte ser sig omkring. Jakten slutar inte för den som inte känner sina fötters underlag. Distansen till illustrationerna i fantasin tycks både krympa och öka för varje steg. Ju närmare man kommer, ju mindre liknar känslorna de man föreställer sig. Det är livsfarligt att förlita sig på bilder och ideal man sätter för att dämpa oro/inskränka hopp. Livsfarligt och absolut nödvändigt för att lyckas.

/J