John Lemon

Ibland tar hungern över det sunda förnuftet. Ibland låter vi oss styras av lust och begär. För inte alls längesedan befann jag mig i studion i näset med producent Eric. Vi hade i vanlig ordning lekt iväg tiden såpass länge att hungersmärtorna börjat träda fram. Med viljestarka steg tog vi oss till affären och fantiserade fram en s.k tvåhandsmacka.

Ingredienser (till en person)

1 st 30 cm långt ciabatta
1 paket bacon
1 burk västkustsallad
1 avocado
1/3 rödlök
1 halv gul paprika
1 halv tomat
1 stor vitlöksklyfta

Gör såhär:

Mosa avocadon och tärna grönsakerna. Mixa detta till en röra och spetsa med olivolja, svartpeppar, salt och vitlök. Stek baconet tills det böjer sig av ren jävla knaprighet. Värm brödet i ugnen i c.a 10 min på 200 grader. När du tagit ut mackan skall du därefter disponera innehållet som på bilden ovan; bacon och västkustsallad på högerflanken, och salladsmixen till vänster. Vik ihop och inled en lång stund av förlustelse.

Håll det riktigt!

/ John Lemon

Kvittens med referens till vad som nämnts i presens.

/ J

Sedan en tid tillbaka har min tid och själ lagts ner i framtida projekt. Jag känner att jag är skyldig att förmedla vad som försiggår. I talande momentum planerar jag och en bunte kreativa vänner en företagsstart. Vi talar om ett produktionsbolag med ambitioner större än kön till systembolaget en fredag eftermiddag den 25e Juni. Musik, reportage, dokumentationer, evenemang, kläder och kulturella inslag fyller bägaren som vi ska dela på. Det finns ingenting i mitt liv som någonsin har stressat och livat upp mig lika mycket på samma gång. Ni kommer varsamt att flyttas över till kommande plattform och det finns inga millimetrar av vad ni hittills skådat som kommer gå till spillo. Personligen blir min presens häröver framför, och inte bakom kameralinser och blixtexplosioner. Artisteri.

Ha tålamod mina diamanter!

/ John Lemon

• Jag tycker att förlåtelse och generositet är de vackraste egenskaperna hos en människa.
• Jag undrar om man blir labil av att vara ett geni, eller om man blir ett geni av att vara labil.
• Jag vet allting om bekräftelse och identitetskonflikter, och gissar att det är mer destruktivt än positivt .
• Jag tror att människan uppskattar hoppet mer än slutmålet i fråga, vilket speglar den varierande ambitionsnivån personer uppvisar.
• Jag vill att personer slutar prioritera allt de redan vet att de kan få, mest för att sådant oftast ligger långt ifrån deras innersta önskemål.
• Jag förstår inte varför kvinnor lägger ner så mycket energi på att ge män dåligt samvete.

Förstår ni mig?

/ John Lemon

God kväll! I afton hade jag möte med mina kollegor och vänner. Ni har ingen jävla aning om vad jag pratar om, och det glädjer mig så enormt. Som jag likt otaliga gånger nämnt, har det inte startats upp någonting än. Det här är blott fördrinken inför en mustig valborgsfylla. Glädjen jag besitter resulterade i en smidig kvällsrätt. Eftersom att vi lever för att lära oss, tänkte jag dela med mig av strategin bakom rätten.

Det här behöver du: (räcker till 2 rikliga portioner)

2 burkar tonfisk
2 Charlottenlökar
1 knippe hackad färsk basilika
3 klyftor vitlök
1 dl Creme fraiche
1 tsk tabasco
2 msk tomatpuré
1 dl Heinz ketchup/chilisås
2 msk hot sweet chilisås
4 krm svartpeppar
2 krm vitpeppar
100 g Fusilli Grande pasta
Salta efter begär

Såhär gör du:

Fräs charlottenlöken & vitlöken i olivolja i hög värme, tills dessa fått en tilldragande nyans. Sänk värmen något innan du häller ner tonfisken, vilken må hackas och blandas runt grundligt. Beakta faktumet att tonfisken endast skall värmas upp och integreras med övriga ingredienser. Tillsätt creme fraiche, sweet chilisås,ketchup, tomatpuré & basilika. Rör om som fan. Peppra och salta fram önskad karaktär och styrka. Var mer fantasifulla än jag när ni väljer komplement. Gör er en citrontoppad salladsmix med tärnad avokado, fetaost, gurka, oliver, ruccola, babyspenat, rödlök, och grön paprika. Eller så bakar ni er ett bröd som ni fyller tonfiskröran med. Individuella och obegränsade valmöjligheter.

Lycka till!

/ John Lemon

Smuts är vad som existerar mellan ett fenomens ofullbordade presens och dess essä. Dammet är vad som separerar ett golv från dess maximala skärpa. Huvudsakligen. Emellertid kan smuts fylla ut funktioner som ter sig estetiskt tilltalande. Beakta fenomenen sned/bakfylla, medvetet slitage på jeans, cigaretter och vita lögner. Mellanhänder och kontrastbreda till tusen. Renodlad smuts, såsom asfalt, snåla pensionärer och knäckebröd utan pålägg, är avsevärt mer svårromantiserat. Kanske är det reflektionen av smutsens motsats vi stimuleras av, vad vet jag.

Troligtvis är det kontraster som ligger till grunds för fascinationen vi visar för ofullständigheten. En snyggt regisserad musikvideo som visualiserar en tragisk bakgård får stå som ett exempel. Vem fan hade uppskattat att befinna sig på bakgården om kameran, artisten och musiken uteslöts sammanhanget? Det konstnärliga blir oftast begripligt först när vi kan känna igen en känsla i vad vi ser. Välvårdat yttre i sjaskig miljö, eller varför inte kombinationen rik & olycklig för att vända på resonemanget.

Smuts inspirerar mig för att det uppskattas av sitt bristvärde. En människa som visar sina brister utan att gnälla, uppskattas likafullt. Smuts finns överallt. Den perfekta världen är färglös och trist. Det är just för att du smutsat ner dig, ditt samvete skäller ut dig – du får kvittens på din moral. Vi mår bra av att rycka upp oss, inte sant? Med fotfästet på bergstoppen berövas du känslan att klättra uppåt. Tänk på det.

/ John Lemon

Stillheten i rummet poängterades endast ytterligare av klangen som de fördömande orden lämnade efter sig. Han sa att jag skulle hålla min käft stängd om jag inte kunde anbringa någon påvisad kunnighet i diskussionen. Jag såg på honom att min avslappnade inställning fick honom att se rött. Han får gärna skrika åt mig och domdera ut sina komplexa principer. Att ödsla tid är tidlöst. Direktör Sam Vete kanske hörs mest, men hans principer är mestadels ärvda och kapade från omgivningen. Originellt. Sänk byxhöjden och kamma benan mothårs innan jag gör det åt dig, tänkte jag. Jag styr den här kroppen. Att låtsas som annat kallas anpassning och det lurar ingen.

Konfetti i luftutrymmet. Trumpeter och slagverk spelar triumferande paradlåtar. Folkmassan vrålar av lycka och männen kastar hattarna mot skyn. Nyligen beslutade jag mig för att skapa en kategori för bara poesi. Jag får ofta förfrågningar om att lägga upp mer och oftare. Låt gå säger jag och småler lite äckligt. Det var påtagligt längesedan jag skrev lika produktivt som nu. Girig som jag är behåller jag mestadels vad som skrivet blir. Några veckans -prognoser har jag varken tid eller lust att tillämpa. Jag är lycklig över mitt skrivflöde och det kommer nog att bli bekräftat via hemsidans fortlöpande direktionsskiftning.

Passar även på att tacka för komplimangerna och de fina orden. De är motiverande och glädjer mig.

/ J

Orkar inte exakt just nu, era lemurer. Imorgon skall en text framföras publikt. Intressant och nervöst. Videoklipp anländer snart. Trött och dålig hållning. Glad och lite upprymd. Det är sällan jag är såpass förslappad att jag inte förmår att skriva utförligt. Låt mig mysa ner i mig i inaktivitet och bygga upp lite mer stress. Mår lite väl bra just nu.

Vi hörs strax igen. Svamlar måttlöst i presens.

/ John

Jag tänker ta mig friheten att prata litenheter med er. Främst och först vill jag påpeka vikten av rent vatten. Vi har tur som kan avnjuta gott vatten, direkt från kranen, på en oanständigt aggressiv bakfylla. Det är även väsentligt att prata väder. Just nu ska vi alla få fan för att vi mått bra i sommar. Övergången från grillväder till frusna fyllor på heden var minimal. Bakfull och kreativ som jag uppdagas, vill jag nu veta lite om era ovanor och fadäser!

• Vad äter ni inte?
• Vad för maträtter/råvaror/ätbara ting vägrar ni att äta?
• Vad föredrar ni?

Personligen avskyr jag smaklös mat. Utöver det ratar jag kaviar, leverpastej, banan, campari och cider.

Hoppas att ni vill dela med er en beskärd andel av er smak.

/ John Lemon