Jag skall hädanefter förbereda den okunniga, färska och obekanta för lite artister inför vår älskade stadsfestival. Först ut har vi en av hiphopvärldens mest expanderande och framgångsrika rappare Wiz Khalifa. Jag inser på momangen att det klingar ”Say Yeah” i många öron, men namnet rymmer så mycket mer, barn. Texterna är lätta att fördöma men skapta för att älska. Weed, gin, kvinnor och entouraget Taylor Gang är återkommande huvudroller i sångerna. Jag är nöjd och belåten med insikten att lycka och positivism är receptet på de verkligt djupa känslorna. Skillnaden mellan Wiz och rappare som också lyfter samma ämnen, är att han är lycklig att berätta om det. Han njuter, och det smittar av sig.
Följaktligen postar jag en klase tunes till eder alla!
Med största sannolikhet har ingen gått miste om Veronica Maggios senaste, förföriska album ”Satan i Gatan”. Troligtvis rikets sexigaste röst och texter vars rader fastnar på var och varannan läpp. Produktioner står bland annat Christian Walz för – en obestridd anledning till kvalitén på produkten. Personliga favoriter på skivan är Satan i Gatan, Välkommen in och 7 sorger. Salut för denna strålande kvinna!
onsdag den 6 april 2011 klockan 17:19 i
Musik, Privat |
Vi har tiden att tacka. Jag vill tacka tid. Just för min tillit och tålamod har bitar börjat falla på plats. Jag har länge och ihärdigt jävlats med min omgivning och tystat frågor med ”snart”. Nu har jag och fyra goda vänner blivit godkända bolagsmän. Tillsammans med ytterligare 6 (eller fler) personer startar vi ett produktionsbolag. Hemsidan skissas i talande stund, film spelas in, kontor & studio fixas. I mitten av den här dåraktiga framfarten spelar jag in en skiva tillsammans med två genialiska unga män vid namn Eric & Meedi. Jag är hejdlöst förväntansfull inför vad hela mitt liv har att erbjuda. Det är sjukt skönt att mina morala farthinder ignoreras av svävaren ovan vars cockpit besitts av just min röv. Den här sidan kommer att mysa på lågvarv i fortsatt harmoniskt tempo.
Njut av allt ni kommer åt, era egentligen utsvultna själar. Världen byggdes för att förtäras, så roffa åt er av alla känslor och intryck som finns till hands. Om detta blir en bristvara får man tillverka egna uttryck för att genom andras respons kan få ett intryck av sig själv.
I mitten av en surrealistisk verklighet sitter jag och tar in. Upptagen med skapandet av bolag, movement och skiva tillåter jag mig snålåka på vänner och bekantas utskick av musik. Senaste skivan jag personligen spelade senast var Celtic Raindance. Underbar musik! På tal om underbart så älskar jag naiviteten vårsolen lockar fram i oss. Efter 3 timmars solsken dyker sex tusen solglas upp på kungsport och alla tjejer mellan 17-25 kommer från inre cirkelns kändisar i New York. Själv är jag lättlurad som ett glatt barn. Långkalsongerna förskjuts åt sidan, kvällen kommer och ångern kort därefter med nedböjt huvud. Jag tänker behålla mina långkalsonger fram till mitten av juni.
Tillbaka till melodi och musik. Nedanför har jag postat en triplett av sköna, moderna låtar. Det ska bli mer information till er otåliga om några dygn (relaterat till inlägget nedan). Hursomhelst barn, håll till godo!
Lite färsk skit, mina damer och herrar! Årstiden lutar glatt åt vår och våran sinnesstämning likaså. Ta för er och låt inga beska frukter bedda ner sig i svalget. Här har jag kastat upp en triss i relativt färska musiknyheter. Håll till godo!
Jag vet inte om mitt muntrare humör uppsöker bra musik, eller om slumpen lägger sig i ännu en gång. Nyförälskad och cool är känslan av svinsymfonin Black Shadow av hitmakaren Thomas Rusiak & veteranen Pee Wee. Tillsammans har de bildat duon Still Pee & Ru, som släpper ett album, gästat av DJ Viet-Naam. Det släpps när gud vill. Första singeln är just Black Shadow, som backas upp av en jävligt sölig och frossande visualisering. Jag antyder influenser från Marcus Price härliga dedikering till Mat, Bira, Kvinnor och Weed. Håll till godo!
Still Pee & Ru – Black Shadow
För den som vill ligga steget före musikkenyanen jag är, finns Wiz Khalifas nya mixtape Cabin Fever att ladda ner här. Jag förväntar mig något, men har ingen aning om vad. Sist men inte minst måste ni verkligen spana in Metro – Stephans senaste krönika om mäns miner. Han är smart och sann och orden som tillkommer likaså. Här har jag skurit ut en del ifrån det lustfyllda sammanhanget:
”Oavsett om man rakar sig, kör bil eller äter en halstablett måste man kunna utföra det med samma besvärade ansiktsuttryck. Med snygge-minen visar den manlige modellen att han är ansvarsfull och medveten om livets svårare sidor. ”Visserligen friskar denna pastill upp mitt svalg något oerhört, men innan vi löst världssvälten och växthuseffekten kan jag inte se lyckligare ut än så här ” säger den.”
Läs det! Som vanligt frågas det hej vilt om hur det går för mig. Skiva, företag, häng och fläng längs med kusten. Här dukar jag fram en klase bilder i sedvanlig anda:
fredag den 11 februari 2011 klockan 17:15 i
Musik |
Det här höjer stämningen i mitt liv. Jag avgudar vackra visualiseringar och en just sådan ser vi nedan. Magnifikt ljus och färgerna av den vackraste karaktär. Att låten gräver sig ner i hjärtgropen skadar inte. Håll till godo!
Nas & Damian Marley – Patience
Jag recenserade skivan för längesedan och länk till detta finner ni här!
söndag den 6 februari 2011 klockan 12:33 i
Musik |
Hotell stress 1 & 2 är två sådant hiskeligt bra mixtape. Gladeligen finns det uppe på spotify. Fick jag välja någon grupp som skulle återförenas i syftet att producera nytt material så är det just Afasi & Filthy. Jag älskar Maskinen innerligt men saknar de mer poetiska nyanserna av Afasi. På Hotell stress finns det många kvitton på varför Herbert ofta har ansetts som Sveriges främsta ordtöjare. Guldkorn som En dag som denna & Luspanka visar prov på total precision och sammanhållning mellan produktion & rap. För den nykomna i branschen så är även debutalbumet Fläcken en magnifik upplevelse för öronliven.
måndag den 31 januari 2011 klockan 14:58 i
Musik |
I jämförelse med 90-talets giganter bleknar omfattande frekvenser av dagens rapartister, och artister i dess bredaste allmänhet. Välkänd är teorin om att tanken styr känslan. Låt oss då vara positiva för en stunds skull. Vilka tillgångar har industrin idag? Veteraner som Dr.Dre, Eminem, Snoop, 50 Cent Nas, Jay-Z, Wu-Tang, Ludacris & Busta Rhymes börjar bli sömniga. Oavsett hur produktiva deras namn visar sig vara till synes, synes blott en medsläpad gnista från fornstora dygn. Visst släppte Ghostface Killah (Wu Tang) ett otvivelaktigt uppiggande album nyligen. Visst kastar Jay-Z hits på oss på rullande band och visst fortsatte Eminem att chockera omvärlden trots att han var centimeter ifrån att ta död på sig själv. Hur stora påsar credd våra legender än förtjänar lever de inte för alltid.
Jag är inombords lycklig just för att tendenser av hoppfullhet klättrar in i mitt synfält. Kommersialismen breder ut sig med aldrig tidigare skådad framfart, men likväl medföljer en del sunda reaktioner. Kvalité och kreativitet är allt vi behöver häromkring planeter och mittbenor. Här är en bunte artister jag tycker påvisar något extra:
Loading ...
