torsdag den 27 januari 2011 klockan 16:18 i
Musik |
Här har vi alltså ett förbannat bra jävla släpp. Jag har aldrig hört om människan tidigare, vilket både är skönt och frustrerande. En sådan insiktsfull och orädd textförfattare var längesedan man fick nys på. Quest är en hjälpande hand för den som befinner sig i övergångsstadier, situationer utan vändning och vändningar utan direktioner. Vi alla har spärrar och självförsvar som sätter ner foten framför händelser som kan komma att påverka oss. Vi vill men kan inte utvecklas. Vi vågar men låter oss inte förändras. Tidslösa reflektioner som dessa tåls alltid att bli återupprepade.
Senast jag var lika övertygad om en artists ambitioner var B.o.B, och se som det gick för honom! Lita på mitt omdömeslösa omdöme. Musiken är välproducerad och ljudbilden snyggt skuren efter röst och framtoning. Spana, hör och häpna här! Ledsamt nog tycks vi kunna konstatera att nedladdningslänken är bortsprungen, men det går fortfarande att lyssna in på hemsidan. Jag har mp3orna för den hungrige lyssnaren. Återigen, ett genialt och komplett stycke musik.
onsdag den 19 januari 2011 klockan 17:19 i
Musik |
Länge har jag frågat mig och min omgivning var den genialiska producenten Filthy tagit vägen. I ett simpelt mail om Lena Philipsson, sänt av Niklas Thorsell från Universal avslöjas sanningen! Tillåt mig citera rakt av:
”Lena befinner sig just nu i studion för att spela in sitt nya album som kommer att släppas under hösten 2011. Första singeln ”Idiot” kommer i början av februari. Låten är skriven och inspelad av Magnus Lidehäll (Afasi & Filthy, Maskinen) som även skrivit låtar till Kylie Minogues senaste album. ”Idiot” är ett tydligt bevis på att Lena är en artist som aldrig slutar att förnya sig.”
Det var det värsta körar allmänheten och höjer två ögonbryn åt gången. Lena Philipsson var en oväntad överraskning, men att uppsalabaronen skriver låtar till Kylie Minogue är otvivelaktigt stort och sjukt. Jag har alltid uppskattat variationen av ljud och ljudbilder. Succéalbumet Fläcken visade vägen till en grammis och jag vågar påstå att Filthy är bland Sveriges främsta i sin liga. Härnedan fortlöper en samling lyckade produktioner från Filthy:
Afasi & Filthy – Le Parkour
Afasi & Filthy – 1990 nånting (feat. Snook)
Afasi & Filthy – Fredag hela månan
Säg mig barn, saknar man inte den duon ganska intensivt?
söndag den 16 januari 2011 klockan 19:30 i
Musik |
En slick man med många nyanser! Mackan från Fattaru, Marcus Price eller Mackish. Personligen är jag såld på det mesta han framför. Fastlimmad sedan versen på mina hundar har jag hängivet spanat efter nyheter och releaser. Lika aktuell som för 10 år sedan och populär i såväl house som hiphopkretsar. Magnifikt uttrycksfull och kreativ är min bedömning. Oavsett om hans senaste alster byggs på sju repeterande ord låten igenom trivs öronen. Här är en bunte verk från vår allas älskade. Håll till godo!
torsdag den 13 januari 2011 klockan 23:16 i
Musik |
God måndag! Ljusstyrkan på dagen ökar för varje dag och den bättre delen av året är varmt välkommen, inte sant? Skolungdomar gnäller på deras vrålmastiga skolgång, arbetande på deras jobb, och arbetslösa på deras jobblöshet. Det gnälls kort sagt. Vi är alltid så bittra på vår omgivning när vinden riskerar att vändas mot oss. Tur att den pessimistiska trångsyntheten är ett vardagligt inslag som samspelar galant med omgivningen. En del av er som betraktar orden förs hit av dikter, andra av musikuppdateringar och perspektiv på branscher. Den sistnämnda delen lär vara grått inställda till den numera giriga frekvensen av musikuppdaterande. Just nu befinner jag mig i en ogreppbar lyssningsfas. December månad dedikerades åt Kanye’s senaste, magnifika album My Beautiful Dark Twisted Fantasy. Utan att anspela på enkelheten vågar jag påstå att titeln bekräftar stora delar av innehållet. Storsinthet möter ångerfylld självkriticism. Jag älskar att det organiska bibehålls samtidigt som han anspelar på tider som ännu inte passerat. Elektroniskt kontra tidlösa stråkar.
Efter resan till London med mormor var det en smärre omöjlighet att undvika musikalrelaterade återfall. Soundtracket till Lejonkungen är så jävla vackert att man vissnar. Jason Raizes ”He lives in you” är underbar, men jag föredrar nog originalsoundtracket med Lebo M efter allt. En så plågad men ärlig röst. Hör själva! Som följd av We will rock you musikalen har även Queen infiltrerat sig in i mina spellistor. Jag må vara sinnesförvriden men jag uppskattar texterna mer än den storslagna ljudbilden. Andra versen på I want it all är så jävla hedersam och ärofylld. Välförtjänt hype kring den gosskören! Som följd av de små filmprojekten jag och Viktor arbetat igenom, har jag lyssnat på mycket musik som avviker markant från mina örons vardagsmat. När vi letade filmmusik köade jag ner Broder Daniels alla album. Jag har aldrig hört deras musik förut men erkänner mig hänförd.
Den numera världsberömde B.o.B släppte mixtapet No Genre för en dryg månad sedan. Släppet förfogar över en del godbitar men är inget att jämföra med debutalbumet, som jag recenserade! Hetsiga snarebaserade beats från södern äcklar mig, men Bobbys fullkomlighet dämpar smärtan aningens. Ett annat släpp från stora landet i väst är Asher Roth & Nottz Raw’s sammanställning Rawth EP. Trött men rogivande musik med spår av eftertanke och världssamvete. Utöver det borde ni kolla upp den Amerikanska up-coming rapparen Jon Connor, som prisas av tungviktare som Busta Rhymes & Nas. Det finns ingen risk att han inte slår igenom, så passa på att undersök honom innan radion dödar er relation. Jon Connor. Sist men inte minst har den brittiska grime/rap/dubstep influerade gruppen Foreign Beggars stulit en bit av mitt ringrostiga hjärta. Trots att jag inte köper hypen kring dubstep i dess bredaste allmänhet älskar jag bitar av den. Vem kan motstå låtar som Contact & Get a bit more?
Vad lyssnar ni på nuförtiden? Ge mig ett tips eller tre!
tisdag den 28 december 2010 klockan 10:05 i
JohnlemonTV, Musik |
God morgon. Termometern säger minus femton och livsgnistan pekar långfinger åt åsynen. Väl känt är att lyckorelaterade ting, såsom raggsockar och musik värmer oss invändigt. Som en del kanske insett ägnar jag delar av min tid åt att betrakta artister och livespelningar. En del får jag för mig att filma. Jag tänker mig att videounderlag som dessa kommer att vara av hög börd i framtiden, både för dem och för mig. Härnedan har jag postat lite liveklipp från året som har gått. Jag hoppas att det faller er i smaken.
Teddybears live @ Götaplatsen, Kulturkalaset
Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg Live
Medina live @ Picknickfestivalen pt. I
Medina live @ Picknickfestivalen pt. II
Daltone & Organismen Live @ Henriksberg
Daltone & Organismen Live @ Henriksberg Pt. II
Mofeta & Jerre live @ Kontiki pt. I
Mofeta & Jerre Live @ Kontiki pt. II
Mofeta & Jerre live @ Kontiki pt. III
Maskinen live @ Park Lane 9/4
Maskinen live @ Parl Lane 9/4 pt.II
Zacke Live @ Pustervik pt. I
Zacke Live @ Pustervik – Part II
J-Son Live @ Parken – pt. I
J-Son Live @ Parken Part II
Jag sitter likväl inne på material från Allyawans releasefest och ett inslag med Of Chords. Dyker upp inom en sund tidsrymd. Hoppas att ni trivs!
torsdag den 16 december 2010 klockan 22:34 i
Musik |
God afton!
Äntligen har jag lite tid och utrymme för musiklyssnande. Den här uppdateringen är en beskärd del av vad jag själv missat uppmärksamma ordentligt den senaste tiden. Dr. Dre har gett lovord om både det kommande albumet Detox och dess releasedatum. Här nedan kan vi tillsammans beskåda en smakbit på produkten vi har att vänta oss. Personligen uppskattar jag allting förutom den välputsade attributen på videon och Akons insats. Vågar inte ens föreställa mig hur blyfet refrängen hade varit med Nate Doggs stämma!
Från L.A till Majorna. Kapten Röd har fått en bejublad status, inte minst efter sommarens konserter på Kulturkalaset & Liseberg. Ny skiva är i ugnen och jag misstänker att fler än jag känner lycka inför faktumet. En miljon nollor är en trygg och förtröstande låt. Jag blev lite konfunderad när jag läste igenom alla elaka kommentarer på youtube. Jag är inte naiv av mig, men jag har svårt att förstå varför man kan känna hat eller agg mot en artist som Kapten Röd. Sist ut har vi en oförskämt begåvad halvnorsk vid namn Dreamon. Bedårande flow och välputsad lyrik. Ej helt ur sin tid är samarbetet med Swedish House Maffia. Om det kan ni läsa här. Låten jag postat nedan är riktad åt den yngre generationens tvekare och grubblare. Håll till godo!
En fortsatt någorlunda noggrann inblick i hur några stycken rivstartar någonting, någonstans. Någon annan klan med motsvarande utsikt för sina utsagor är uteslutet. Ej mörklagda detaljer kommer snart att exponeras för allmänheten. Varenda köttstycke skall få sig en generös dos av både ljud och bild. Särskilt sensationellt känns denna uppdatering, då det är den absolut första videon som friserats i Final Cut, på en Mac dessutom! Härmed förklarar jag officiellt att maskineriet har börjat rulla! Stäng av era mulna TV-apparater och känn friskheten från någon Webb-TV nåla fast dig. Håll till godo!
För er dårar som i sorgens namn missade förra episoden, finns den bekvämt inbakad här nedan:
Vi hörs av, vänner! Den här gången med ej lika massivt mellanrum.
Parham & Vic – Tills Motsatsen Bevisas / Mer än ord
söndag den 5 december 2010 klockan 13:32 i
Musik |
Nu är den sedan länge väntade skivan här! Jag har inte hunnit lyssna igenom den ännu, men det ska sannerligen bli intressant och spännande. Här kan ni läsa en koncis beskrivning, saxat från Kingsize;
”Skivan är ett dubbelalbum där ena skivan representerar Parham och den andra VIC. På samma sätt som duon har varsin historia att berätta har de båda sitt säregna sound. Parhams musik är mer futuristisk och elektronisk vilket kan höras på ”Tills motsatsen bevisas” medan VIC’s ”Mer än ord” är lite mörkare och inspirerad av känslan i 60/70-talets soulmusik. Skivan är som sagt en spegling av de båda artisternas egna värld och nedan kan du läsa hur de beskriver sin respektive skiva på dubbel-plattan.”
Ladda ner albumet här! Återkom gärna med kommentarer och tankar!
tisdag den 30 november 2010 klockan 00:49 i
Musik |
Den kritikerrosade hiphopduon Mohammed Ali har fått beröm för sin samhällskritiska berättaranda i musiken. Personligen vill jag bara ställa mig i ett instämmande led och nicka åt deras välförtjänta hype. Deras senaste låt och video reflekterar hopplösheten den gemene svensken tenderar att stifta bekantskap med. Vad den alltjämt utbredda depressionen härrör ifrån vill jag inte ge mig in på. Jag tror att våra liv besudlas av intryck, påtryck och pengastress. Sociala klyftor ökar och definierandet av dessa likaså. Motsatsens förekomst existerar tamejfan men till vilken nytta om ingen för fram den? Nåväl, nu är det inte min tur att tala. Håll till godo!
Mohammed Ali – Kan någon ringa (112)
Här nedan kan ni även se ett kort klipp på grabbarna när de berättar lite om koncept och diverse:
måndag den 29 november 2010 klockan 20:40 i
Musik, Privat |
God afton! Just nu är jag uppe i ett blåsväder av studier. Utöver psykologiuppgifter, bokreflektioner, argumenterande tal och På mindre än 1 månad skall 3 kortfilmer spelas in och redigeras. Faktum är att jag och Funkmäster V (som även han studerar medieproduktion) editerar stumfilm i presens. Att bekanta sig med Final Cut 7 under tidspress är vedervärdigt och ansträngande. Vi pendlar mellan melankoliska, privattillverkade youtube-tutorials och programmet. Total underkastelse.
I väntan på en och annan gyllene update, skall jag råda er till att ladda ner följande musikaliska inslag:
Loading ...
