John Lemon

Du är inte ensam här, åsikter får inte oss isär,
Din idyll och bild av ideal e vad det är

Värderingar du bär, välkomna här,
Värd, vad du visar upp och sedd för vad du håller kärt

Långt långt bort ifrån nån misstro
Långt långt bort ifrån snack om pack, folk i fack och missmod

Vi måste inte vara samma
Min bästa vän e rocker rockar lockar under pannband

Mina byxor sitter slappt å hans e tighta, stilar mil från varandra,
antar att det är det genuina sanna vi anammar

Vi alla söker oss till varma famnar,
Ser till å hamna där visioner kan besannas

Bekräftelsen från andra får oss samlas och beblandas,
Du är aldrig ensam här så länge du kan andas

Du gör ingen tjänst genom att känna empati och förståelse för någons lidande. Om du verkligen förstår lidandet gör du allt för att hjälpa den drabbade att göra sig av med det. Ge inte verktyg att behandla sorg utan leta efter vägar som kan föra utveckling och lycka närmre.

Skillnaden mellan att göra sig själv eller den andra en tjänst.

/ J

Till min ständigt engagerade mormor, vänner och obekanta som fortfarande läser tänkte jag lyxa till det med en uppdatering. Tvåtusentalets intensivaste molnväxleri släpar oss igenom ännu en sommar. Jag svettas och fantiserar om kaffet jag inte orkade koka mig. Förutom att vara frånvarande från er och denna sidan, smörjer jag min vardag med fullfjädrat slit. Under säkert ett års tid har jag och mina ord utlovat att någonting kommer. Något stort och härligt. Jag står fast vid dessa utspelade ord och kan bara konstatera att min ambition och kroppshydda väljer samma väg.

Någonstans i Götaland firar ett dussin unga män att deras tonårsdrömmar överlevde 20-års sträcket. Känsligt litet ämne som för evigt nyanserar kopplingen mellan svensson-distans och självförverkligande. I tre veckor, kanske mer, hittades jag och mina vänner i Erics studio. Ett sagoland nära förlustelse, hav och inte minst den nyfödda musiken vi fostrar och föder. Tillsammans med Måns Winston, Eric Dahlqvist, Josef Lotia & Meedi skapas det kustlig, funkrelaterat sväng. Duktiga unga herrar är dem alla och minst lika galna som jag själv.

Förutom musiken har jag ätit och frossat något fruktansvärt denna sommar. En känslo & intrycksknarkare av högsta rang. Trots att vi behåller en viss likgiltighet till pengar och dess volym ser vi alltid till att äta gott. Det är någonting jag uppskattar innerligt med min umgängeskrets. Hunger är det första stolpskottet jag hade ryckt i öronen om känslor fick sig en kropp. Hoppas att ni alla unnar er något syndigt smakrikt.

Att jobba med musik är kommunikation
Vi vill förmedla något
För att forma dessa uttryck krävs intryck
Intryck kräver ofta en varierad sinnesstämning
Uttryck kräver ofta en varierad ton
In och ut vänder vi på ord
Enda tilliten är tron på gro
Enda slagkraften stavas stort

Vi hörs snart igen!

/ Johan

Vad vill vi ha egentligen? Nästa gång jag är nöjd får det vara nog, tänker jag. Strävan efter erkännande tar aldrig slut för den som inte ser sig omkring. Jakten slutar inte för den som inte känner sina fötters underlag. Distansen till illustrationerna i fantasin tycks både krympa och öka för varje steg. Ju närmare man kommer, ju mindre liknar känslorna de man föreställer sig. Det är livsfarligt att förlita sig på bilder och ideal man sätter för att dämpa oro/inskränka hopp. Livsfarligt och absolut nödvändigt för att lyckas.

/J

Jag tror inte att man kan utesluta att man är på ett visst sätt, förs än man hamnar i en ny situation, där känslor och tankar får byggas utan begränsande referenser till redan existerande normer och värderingar.

Vad tror ni om det?

/ John Lemon

Det finns en sorts tur som inte innebär mycket mer än att vara på rätt plats vid rätt tillfälle, en sorts påhittighet som inte innebär så mycket mer än att göra rätt sak på rätt sätt och det är sådant som bara händer när man släpper taget om ambitioner, syften och uträkningar; när man fullkomligt överlämnar sig åt det gyllene, betydelsefulla ögonblicket.

- Gregory David Roberts, författare av den makalöst storslagna boken Shantaram.

Världen vi lämnat

Världen är värd vad den verkar
Men värdet av världen har vänt
Vi väntar och väntar på ändras
Ty världen är värd vad som hänt

Vi vänder och vrider på värdet
Som fädrar till oss har bestämt
Älta det sämre är lämnat
Vi väntar tills vinden har vänt

Äckel

Till standard och tillbaks

Jag vet om mina ben när jag ramlar omkull
Känner jag min kropp har jag troligtvis ont
Botten är smuts, så jag klättrar upp
Och firar 30 år som nykter genom att supa mig full

Backen ner den går enkelt passera
Jag njuter tills marken är jämn
Då sitter jag där med min kropp och skäms
Från botten till standard, å tillbaks igen

Äckel

Äckel

Glad och falsk i takt med dagen
Skrattar du högt och agerar
Bland folk som ler accepterat
Bara jag som förstår att du spelar

Du sänker dig djupt och förnekar
När frågor av ärlighet ställs
Du döljer det bättre generat
Bara jag som förstår att du spelar

/ J

Klassiska toner i snurr på centralen
sjaskiga blickar, trötta som dagen

Väktare jäktar och häktar nån sate
som pinkat på golvet, i nått av handfaten

Snygg som det låter, propert å fagert
Handboja fram, vinna slaget om staden

Matas för leva, lever för hatas
Deras fel, deras fel, deras liv saknas?

Rädd för att tycka, lyckas vi tystna
känslor får yttras vid lycka och kyssar

Axlar ska ryckas vi tanken på lägre
Samma som vanligt, att skylla på vädret

/ J

Kalla fötter tvingas ute, måste jaga guld
Önskar vila varje morgondag vi vaknar upp

Somnar om i nån sekund, kroppen vrång å tung
Alltid all tid, av all frid, inger inget lugn

Nu blåser kylan genom natten å vill in i oss
Stänger inne folk, ställer till å sänker hopp

Grått förlopp mellan nattetid och kaffekopp
Tysta svar i mörker, en ton av inget ekar smått

Dagen i ända, endast idag
Tanken på vänjas, paradoxal

Önskan att känslan, lämnar mig kvar
Kväver en längtan, kräver ett svar

Gräver en grav, bäddad och klar
Kistan är din, känsla av hat

Vägar av val, kval i förvar
Drömmen så rastlös, min dag står till svars

Lirka upp låset, ta dörren för givet
Nyckeln till frihet, är låset om livet