John Lemon

Sedan en tid tillbaka har min tid och själ lagts ner i framtida projekt. Jag känner att jag är skyldig att förmedla vad som försiggår. I talande momentum planerar jag och en bunte kreativa vänner en företagsstart. Vi talar om ett produktionsbolag med ambitioner större än kön till systembolaget en fredag eftermiddag den 25e Juni. Musik, reportage, dokumentationer, evenemang, kläder och kulturella inslag fyller bägaren som vi ska dela på. Det finns ingenting i mitt liv som någonsin har stressat och livat upp mig lika mycket på samma gång. Ni kommer varsamt att flyttas över till kommande plattform och det finns inga millimetrar av vad ni hittills skådat som kommer gå till spillo. Personligen blir min presens häröver framför, och inte bakom kameralinser och blixtexplosioner. Artisteri.

Ha tålamod mina diamanter!

/ John Lemon

Med en hållning som mest liknar en söligt hängd hängmatta återupptar jag livet vid skrivbordet. Förbannat vilken livad och varierad stad Berlin är! Öl och aptitretare i närmsta förbannade gatuhörn. Förbannat fint utbud av kultur och historierelaterade attraktioner var det också. Tanken på Tyskland brukar för egen del uppdagas som grådassig och industriellt blek. Det är en ful fördom som jag sakta men säkert börjar åsidosätta. Det är inte sällan Berlin framställs som en tillflyktsort för konstnärer, kulturfantaster och övrigt alternativa individer. Jag tolkar det som att man kan tolka Berlin lite efter egen favör. Något pådrag av bakåtslick eller annat framtvingat klassförtydligande syntes dock inte till, till min maximerade belåtenhet.

Första kvällen ägnades totalt åt klubbverksamhet. Vi slirade framåt marsch längs med den centrala järnvägen, som bitvis gick ca 3-4 meter över skohöjd. Pö om pö dök det upp tunnlar, i vilka det skymtades suspekta klubbentréer. Att festa till det under en järnväg är precis lika lacho som det låter, mina frön. I entrén kunde man betrakta en deckad ung man eller två. Vakterna verkade måttligt engagerade. På dansgolvet kunde man bland annat finna en skäggig barkroppad man med ryggsäck, vilt omkringjagande. Man kunde se pengatransaktioner som stavades 40 kronor för tequila och öl. Utmärkt upplägg. Jag är ingen housefantast för fem ynka öre, men DJn lyckades sannerligen sätta mina felformade fotsulor i rörelse.

Trots våran brinnande passion för sociala sammankopplingar och turbulent slarv, tog vi oss till det mytomspunne Pergamonmuseumet. Bakfulla och urtörstiga fascinerade vi oss igenom enorma salar av gemytliga valv, tempel, och föremål från antiken. Det är ofattbart hur många livsöden och livslånga kraftansträngningar som ligger bakom dessa underverk till konstruktioner. Rekommenderas starkt åt varenda en. Utöver det tog vi oss ann den långa sträckan av målningar som pryder kvarstående delar av muren. Det är surrealistiska frekvenser av omänsklighet vi diskuterar när ämnet är Berlinmuren. Mänskligheten är ett as. Vad jag gillar intensivt med världsmetropoler som London och Berlin är tunnelbanesystemet. Vidrigt smidigt och bekvämt. Några överseriösa kontrollanter i sann västtrafikanda vidrörde aldrig våra synfält. Vi rörde oss gratis. Om dina fem minuters väntetid känns påfrestande, kan du alltid skutta in på närmsta tidningskiosk och ordna dig spritdrycker för en anständig penning.

Livet i Berlin passar den villige, hungriga och toleranta. Folket vi mötte var trevligt folk, och inga sura miner tog sig friheten att blotta sig för omvärlden. Tyvärr var den lilla procenten skönheter vi skådade svenskor. Tyska damer har inte övertygat mig. Troligtvis var denna onödiga men sanningsburna analys det enda negativa jag hade att bidra till reflektionen. Helhetsintrycket var tillfredsställande till tusen.

Ca 500 bilder + 90 klipp är under bearbetning. Avsnitt 5!

/ John Lemon

Angenämt att råkas igen!

Uppäten och fylld till bredden sjunker jag äntligen ner i tronen än en gång. Jag har haft en gedigen tid utan er, och njuter av att det inte är ömsesidigt. Jag stormtrivs med att min inaktivitet genererar läpphäng. Inga orosmoment är av essentiell vikt. All frånvaro härifrån är ett friskhetstecken från min sida.

Tidigt på onsdag far jag och mina två huvudfunks Viktor & Magnus till Berlin. Väl där skall våra pojkbandskroppar besudlas av den Tyska innestadskulturen. Tro mig när jag talar om för er att saker och ting blir vildsint och gränslöst. Med hjälp av två videokameror, och en systemkamera skall vi dokumentera minsta lilla fadäs. Enligt uppgifter skall nyårsfirandet i Berlin vara världens mest omfattande. En fantastiskt uppfriskande tanke slog mig för några dagar sedan. Ett nytt JohnlemonTV avsnitt skall träda i kraft! Avsnitt 4 publicerades för mer än åtta månader sedan. Med den tidigare responsen som referat känns succén självfallen.

Är det något specifikt ni hade velat beskåda? Ett klipp på Magnus när han tar stringgrepp på en 100-kilos lädertysk? En ingående intervju med en nyvaken och spyfärdig främling på hotellrummet, med hets som utgångspunkt? Låt fantasin dansa salsa med erat medvetande och var gärna påflugna.

Vill även passa på att önska er ett gott nytt år! Gör något vettigt med tiden och glöm inte att göra fel. Världen är för stor för att rama in sig i rädslor och låta bekvämligheten kamma in förtroende! Låt motpoler bekanta sig och sätt brister i rampljuset. Låt labiliteten leva ut utan att lusfattigdomen limiterar motivationen. Glöm heller inte att besvara frågorna ovan.

Väl mött!

/ John Lemon

Tack till er som håller mig på banan. Tack för all fin respons och tack för tilliten. Om 2 timmar var det exakt 20 år sedan min krokiga kropp infiltrerade världsordningen. Det har varit ganska underhållande att leva hittills, måste jag medge. Jag är lyckligt lottad som placerats i social trygghet, emellan utsökta vänner och bekanta. Nu ska jag iscensätta planer och erövra de erfarenheter som väntar på mig. En lång väntan och längtan ska lämnas i skuggan av svar på förväntan. Allt blir saligt!

Lev livet livat!

/ J

Tillbaks igen!

London är en imponerande stad med ett svindlande kulturellt omfång. Jag och min excentriska mormor tog oss igenom milleniumvida områdesmarker i historia & kulturväg. Katedraler och kronjuveler både fascinerar och skrämmer mig. Jag vantrivs med hela sambandet mellan girighet och kyrkans makt. Vi besökte den minst sagt hypade katedralen Westminster abbey. Det osar så mycket stålar i dessa konstruktioner att man blir vimmelkantig. En vithårig men genomhygglig präst berättade historiken bakom diverse artefakter och skulpturer. Det var den mest perfekta engelskan mina öron smorts med. Kort därpå tog han sig friheten att snäsa till för att min kameraväska nuddade deras sakrala väggyta. Backa bak två, gubbe!

Samma morgon hände något oerhört lustigt. När vi gick på vagnen som skulle föra oss mot Towern, hamnade vi mittemot två svenskar. Redan innan vi slagit oss ner märker jag att en av två möjliga damer är en ung man. En transvestit. En fullständigt översminkad och överspelad figur. Den tillgjorda, blåsta utstrålningen stereotypa blondinynglingar uppvisar var sannerligen ingenting gentemot vad jag nu fick bevittna. Den unga transvestiten putade med läpparna hänfört och sa ”neiii”, ”precuiiis” och ”so?” med en aldrig tidigare skådad entusiasm. Mormor, som inte kunde höra våran konversation, lutade sig mot mig och sa ”du märker väl att den ena flickan du pratar med är störd?” Jag svarar att den störda flickan är en man och mormor blir uppriktigt missmodig. Hon sa att det var den äckligaste människan hon sett i hela sitt liv. Jag blev lycklig och skrattade.

Den inhemska matkulturen är undantagslöst ruskig. Tur som tusan att staden är en världsmetropol där utrikes matinfluenser balanserar upp situationen. Vid närmare eftertanke väger även rikedomen på pubbliv upp mycket. God öl i alla dess skepnader i konstant närvaro smickrar en ung jävla man som mig. Att glöggen serveras i knubbiga 30 centiliters-glas är också ett nöje i sig. Fish & Ships åt vi ståendes på gatan till mormors oväntade belåtenhet. Den äldre generationen uppskattar nog slarv och slentrianfasoner mer än vad både vi och de själva vet om.

Det absolut bästa och mest inspirerande med resan var musikalerna. Mina skyhöga förväntningar blev uppätna av överträffande. Vi såg på Lion king & We will rock you. Rekommenderas bastant åt de läsare som någon gång styr sin småfeta skinkbyggnad mot staden. En komplett sensation för alla som uppskattar artisteri i dess bredaste allmänhet. Även om jag är tillitsfull till min förmåga att uttrycka mig känns beskrivningar om upplevelsen olämpligt. Väl värd vistelse!

För den som inte är intresserad finner man ett gäng foton från helgen härnedan.

Väl mött!

/ John Lemon

• Jag tycker att förlåtelse och generositet är de vackraste egenskaperna hos en människa.
• Jag undrar om man blir labil av att vara ett geni, eller om man blir ett geni av att vara labil.
• Jag vet allting om bekräftelse och identitetskonflikter, och gissar att det är mer destruktivt än positivt .
• Jag tror att människan uppskattar hoppet mer än slutmålet i fråga, vilket speglar den varierande ambitionsnivån personer uppvisar.
• Jag vill att personer slutar prioritera allt de redan vet att de kan få, mest för att sådant oftast ligger långt ifrån deras innersta önskemål.
• Jag förstår inte varför kvinnor lägger ner så mycket energi på att ge män dåligt samvete.

Förstår ni mig?

/ John Lemon

Ännu en ung man kliver in i 20-års krisen! Stort grattis till den magnifika matadoren från Marocko! En god vän, musiker och filosof med kärlek för slungad pasta och Amaretto. Den unga jävla mannen väntas att bekantas med samtliga anhängare av den här proceduren. Bilder, filmklipp, intervjuer, produktioner och diverse ligger bunkrat. Meedi Josef Yakob Yarroum, Kom ihåg änna!

/ Jean Lemur

Framför mig nalkas weekend resor! Först ut skall jag och min mormor göra Londons gator osäkra. Ni hörde korrekt. Min erfarenhet och kunnighet om denna mytomspunna stad och dess gator är mikroskopiska. Den enda som är planerat är att vi beger oss till teatrar och tittar musikaler två av 3 nätter. Förutom det är ingenting inplanerat, änna. Nästa resa skall genomföras med mina två fjärilar Magnificent Mag & Funkmäster V. Destinationen är Berlin och tidpunkten nyår. Det kan mycket väl resultera i dödsfall och annat traumatiskt men låt gå! Vistelsen är mellan 29 December och 2a Januari. Jag behöver er hjälp för att klara mig igenom dessa lustfyllda väghinder. Jag behöver interna och personliga referenser. Spä på!

Vad tycker ni om städerna? Har ni något härlig tips att dela med er av? Något att akta sig för?

Kärlek och Kärvhet

/ John Lemon

God afton! Just nu är jag uppe i ett blåsväder av studier. Utöver psykologiuppgifter, bokreflektioner, argumenterande tal och  På mindre än 1 månad skall 3 kortfilmer spelas in och redigeras. Faktum är att jag och Funkmäster V (som även han studerar medieproduktion) editerar stumfilm i presens. Att bekanta sig med Final Cut 7 under tidspress är vedervärdigt och ansträngande. Vi pendlar mellan melankoliska, privattillverkade youtube-tutorials och programmet. Total underkastelse.

I väntan på en och annan gyllene update, skall jag råda er till att ladda ner följande musikaliska inslag:

Allyawan – iChronicles 1.0 (Mixtape)
T.I – All she wrote (ft. Eminem) (Låt)
Lazee & Kano – Game Over
Kanye West – My Beautiful Dark Twisted Fantasy (Album)
Chrisette Michele – Let Freedom Reign ( ft. Black Thought & Talib Kweli) (Låt)

Kolla även in den ytterst begåvade sångaren Paul Mac Innes i den relativt nya videon nedan:

Kolla in Psauls myspace här.

Vänliga vindar

/ Jan Citrus

Livet med en mekanistisk nymf som denna är starkt och laddat. Likt en smärtdämpande förälskelse skapar den en dragningskraft och trygghet för mitt arma psyke. Likt partnern kan lyckas vända din tillvaro från grus till guld, lyckas min nya iMac förgylla mina sinnens atmosfär. Vänner, familj och diverse viktigheter kommer att få genomlida en asocialare version av mig hädanefter. Jag har blivit hjärntvättad och obegränsat hänförd till min nya rymdstation. Min jävla central.

Äntligen skall Webb-TV produktioner börja rulla. Äntligen ska jag få redigera och skapa i en tillbörlig miljö. Först och främst tvingas jag skola om mina färdigheter inom editering & praktiskt skapande a lá Final Cut. Lite utvecklat rör det sig om en mycket obekant terräng. Undervisningen av användbara program på IT-Media var närmast obefintlig. Om jag blir lärare ska jag å det bestämdaste lära eleverna vad som kan tyckas vara användbart i praktiken. Få eller inga videoproducerande företag använder sig av iMovie. Ett påstående som kan backas upp utan vidare belägg.

Nackdelen med fenomenet är att jag som följd av funktionens perfektion inte kan skylla ifrån mig. Om någonting skjuts upp och dröjer så beror det på min ovilja. Denne brukar emellertid befinna sig på låga frekvenser, så det finns inga solida belägg för orosmoment. Allt är fest och fröjd!

Jag kommer troligtvis att få sunkigare kropp, förvärrad hygien och ett rum med skadliga sanitära förhållanden. Det bekymrar mig inte. Jag kommer troligtvis sova 2-3 timmar / natt och låta koffeintabletter och kaffe bli bränsle för kroppshyddan. Det bekymrar mig inte. I presens talat ryckte jag loss ett 3 centimeter långt hårstrå från ett födelsemärke på kroppen. Det bekymrar mig.

Jag hoppas att samtliga av er ger blanka fan i långresor och trams. Gå och köp er en jävla Mac så kan du dyka ner i din tillvaro istället för att fly ifrån den!

/ Johnny Lam