Jakten på kärlek, pengar och dess tillkommande fenomen både triggar och sänker oss. Vi vill så hemskt åt innebörden av att nå våra ambitioner. Distansen från samtid och den önskade framtidens tillvaro spelar en avgörande roll i hur vi ser på våra liv.
På senare dagar har jag prioriterat bort er likt en självständig flickvän. Beteendet härrör från en diagnos, hör och häpna. Utan att vidröra smakrika detaljer rör det sig om belastning. En belastning jag måste lära mig att reglera. Om jag planerar min dag efter behov kombinerat med ambitioner är jag körd. Min hjärna tvingar mig till sysselsättning av kreativ börd. Min vän Emil påpekade detta senast igår. Han frågade hur jag slappnar av och kopplar bort mina vardagliga måsten. Träffar vänner svarade jag, men tänkte på berusning av allehanda skepnad.
Vänner stressar mig indirekt genom att finnas till. Var och en är upptagna med att matcha upp idealbilden av sin framtid. I olika hastighet förvisso, men praktiska och mentala vägskäl distanserar oss likafullt. Ibland får man en stigande känsla av ångest när man tänker på framtiden. Vi positionerar oss i skuggan av jämförelser och identifierande. Den beskärda del, vars framgångar verkar systematiskt förekommande, kan reta upp oss. Vi hatar att älska oss själva så mycket, men förstå och förse er med sanningen. Det är inte av ondo man kan känna illvilja gentemot konkurrenter, kollegor, samarbetspartners eller vänner. Det handlar om balans. När dina ambitioner ska matcha upp/överträffa omgivningens förhoppningar, står våran självbild på spel. Reaktioner och respons tenderar att agera pekpinne gällande självuppfattningen vi förfogar över. Hur högt vågar vi satsa utan att frukta att vi ramlar fult och skrapar upp oss?
Jag är fullt redo att svinga mig i lianer bland frukt och trädkronor. Trots att det må sluta upp i att jag i ett turbulent fall bryter nacken. Jag är fullt redo att leva ut mitt maniska självförverkligande trots att det tidvis genererar ångest och stress. När jag spekulerar kring självförverkligande handlar det inte om att hemsidan är precisionen av ambitioner. Det här är bara ett litet avsnitt, men också det enda avsnitt jag valt att åskådliggöra hittils. Jag förringar inte vikten av det här – de journalistiska färdigheter jag sägs besitta är partiellt tack vare utbytet härifrån. Krönikor, recensioner, åsikter och diverse har genom året fått massvis med nyttig pingback. Dagligen göder jag mitt självförtroende i diverse betraktares vitsord. Det är med obeskrivlig spänning jag ska lyfta över er till nya kreativa platåer och plattformar.
När diskussionsunderlaget anbelangar stress har vi alla olika nivåer av resistans. Jag avskyr känslan av att sakna den känslan man känner att man allt för sällan känner. Oavsett om det gäller sex, kärlek, vänskap, musik, nyfikenhet eller lugn. Jag har mått så jävla mycket att jag frenetiskt söker mig till känslouttryckens absoluta klimax. Man nöjer sig inte med distanserad vänskap, även om det är verkligheten, då separationen i många fall är en kvittens på att banden minskar eller ändra skepnad. Man nöjer sig inte med halvslaka kondomsex på fyllan när man väl upplevt det bästa av det bästa. Man nöjer sig inte med att lyssna på massa skit på radion, när det finns territorium av guldkorn till artister. Poängen är att kopplingen med dessa klimax undermedvetet (ibland medvetet) blottlägger vad som saknar i presens. Man blir påmind om sträckan till målet. När vi doseras med bekräftelse får ofta någon av våra känslotoppar påminnelse om dess existens. Jag ska kamma hem varenda pik jag kan finna i livet, om det så dippar mig ner till döden.
Min himmel består av ett socialt och kreativt liv med kunskap och glädje. Kärlek, mat, musik och festligheter som alkohol och dylikt får gärna finnas på plats. En vacker dag ska jag hitta mitt himmelrike och bjuda in så många som möjligt att delta i festen. Jag vill inte klättra själv, men ramlar gärna ensam. Nerifrån ser allt så stort ut. Undra just hur proportionerna förändras med tidens gång. Vart man nu väljer att stanna för att se sig omkring.
/ John Lemon
Loading ...
