John Lemon

För att veta vart man ska bör man veta vart man varit! Som följd av ett ihärdigt gensvar och gullande från besökare fortsätter verksamheten ännu en rond. Som tidigare nämnt kommer 2010 proppas med videoinslag, recensioner, artiklar och musik av fortsatt märkvärdig kvalité. Men först, mina vänner, en tillbakablick på tidigare fadäser och finesser.

_____________________________________________________________________

Populäraste inläggen

Följaktligen löper de inlägg som fått mest respons;

Vi kväver levande musik del. II
Behöver tips igen!
Allyawan, Parham & Kaanquest på stan
Recension: Maskinen – Boyz II Men
Viktig läsning för alla: Ett fiasko
Kaffe
John Lemon presenterar ett stycke konst
Fula frisyrer
Jag hatar henne
Sveriges främsta artister?
Vi kväver levande musik

_____________________________________________________________________

Flitigaste besökarna

Nedan hänger jag ut de anhängare som hängt mest på den absolut hängigaste sidan;

André, A-zzle, Biggie, Elwira, Emelie, Felix, Larrie, Mbogren, OB, Simon Rasp, Stacy, Timmy, V-to-the-irre, William

Tack till er och ett nästan lika stort tack till de övriga hundratals högheter som besöker min fristad!

_____________________________________________________________________

Det du borde laddat ner 2009

Här nedan följer en lista med ett axplock av släpp ni borde unnat er i fjol;

Allyawan – Blue Duk Tales vol 3
En lokal favorit som fått extremt utrymme på nätet och även skymtats i bland annat p3. Med ett gäng kvalitativa producenter har han färdigställt ett riktigt fint tape. Personligen värdesätter jag hans gästverser högst på berget. Ryktas om internationella vidganden 2010.

Maskinen – Boys II Men
Ett inte helt oväntat fantastiskt debutalbum från Maskinen. Trots att jag hört 2/3 av innehållet innan det släpptes är jag helt tillfreds med släppet. Ser fram emot kommande släpp. Ovan finns länk till min eftertraktade recension.

Mos Def – The Ecstatic
Ett album jag skamligen inte lyssnat på förs än just nu i talande momentum. Skickligt utfört av en skicklig man.

MOVITS! – Äppelknyckarjazz
Ett värdefullt tillskott på den svenska scenen! Fullkomligt hängiven till deras procedur! Turne i USA väntar! Kolla in http://www.firstwetakemanhattan.se/. Kommer att uppmärksamma gruppen betydligt i fortsättningen!

Parham – Fotspår mixtape
Den aktiva halvan av Tredje Linjen, vars tape borde varit ett album i min mening. Mixing i världsklass och textmässig substans så det hade räckt till hälften!

Melissa Horn – Säg ingenting till mig
Jag, som vanligtvis spelar upp hiphop för mina öron har minsann upptäckt skönheten med Melissas låtar. Väldigt enformigt temamässigt men ack så vackert. Ack.

Eminem – Relapse
Kejsaren av kontrovers gör en påtagligt efterlängtad comeback med albumet Relapse. Skivan är producerad av Dr.Dre och skiljer sig mycket från hans tidigare skivor. Personligen är det ingen favorit eller något jag höjer till skyarna men den är likaväl så jävla viktig.

Missat något?

Missat något?

/ Lemon

Snart så..

Tidigare i veckan meddelade jag att jag skulle recensera Lazees nya mixtape 1C5S season 2.
Tidigare i veckan meddelade jag att jag skulle recensera Lazees nya mixtape 1C5S season 2. Jag ska resumera det väldigt väldigt väldigt kort.

Vår älskade Mawuli Kulego är magnifik, det är redan färdigställda värderingar för mig. Frågan är vilket spår han utvecklas åt och vart han vill placera sitt namn. Konceptet är väldigt insnöat på hur fantabolous livet är, vilket jag inte tvivlar på visserligen, men variationen är lite tråkig. Textuppbyggnad och flow har samma kvalité som vanligt och visar på mångfald och fritänkande. En del intressanta gäster genererar fyllighet till helheten, speciellt då  Ay Cash & San Tiago bjuder på spanskt flyt och flöde på låten ”You Get Your I Get Mine”. Postad längre ner.

Beldina har tidigare jobbat tillsammans med Lazee vad jag förstått och på det här tapet gästar hon 2 låtar, om jag inte minns helt fel. Riktigt skön sångerska som serverar oss en internationellt soulig skönsång. Andra gäster är J-Son, Pato Pooh & Eboi. Ljudbilden överlag är kommersiell och modern och lite halvt random. Men men, det är trots allt ett mixtape och inget album!.

3/5 sura citrusar!

___________________________________________________________________

Här är ett axplock från tapet;

Dont Stop

Get Right ft Beldina

Set it off ft Eboi

You Get Your I Get Mine ft Ay Cash & San Tiago

Lyssna på alla låtar

Lyssna på alla låtar här!

Mohammed Ali [förband]

Mohammed Ali? Frågade snubbar till mig och varandra utanför Sticky Fingers. En del antog på grund av namnet att det var en person, andra visste inte ens att de skulle spela. När de gjorde entré runt 23 snåret var stämningen god och förväntansfull. Mohammed Ali verkade göra intryck på de flesta vars huvuden diggade troget till verserna. Två unga medvetna rappare med både tekniska färdigheter och skäl till att göra sig hörda. Alias Ruggig, en av de två, gjorde störst intryck på mig. Riktigt duktig. Ladda ner deras gratisalbum här! Låtarna jag diggade bäst var Lever för det här, Porten, Flos, Hinna Hinna och Alla jagar efter nått. Bra presterat! 3.5/5

Bäst: Musiken och dess innehåll. Intressant duo.
Sämst: Lite blygsamma med krutet.

Dead Prez

Efter att Mohammed Ali gått av scenen var det som väntade oss en lång väntan. Oväntat tänkte jag ironiskt och kände mig online. Där står vi i säkert 45 minuter innan Dj Mc Mic Flow till jublade ljud spinner igång. Static & M1 flyger in och kalaset är ett faktum. De skänker oss komplimanger efter komplimanger och säger hur ”amazing energy” vi utstrålar. Min fulla bekräftelse ångar ut när de kör igång Politrikkks som är min personliga favorit. Det är mycket prat om revolt och motstånd, och trots att jag vet att inte ens hälften av personerna i lokalen lutade åt vänster var den rebelliska stämningen påtaglig. Den energiska stämningen håller i sig genom hela spelningen och har sina pikar kring Hiphop, Hell Yeah och Mindsex. Folk diggade förstående med hela kroppen och skrek YEAH till att Dead Prez yttrade sig om. Jag är tillfredsställd till maximum. Sjukt trevlig och bra kväll! 4/5

Bäst: Ungefär allt.
Sämst: För långa mellansnack och de långsamma låtarna.

Såhär tyckte GP

www.deadprez.com
www.mohammedali.se

Sveriges friskaste fläkt Maskinen släppte nyligen det efterlängtade albumet Boys II Men. Fan som man faktiskt är hade jag höga förväntningar och föraningar om plattan. Den skulle bli färsk. Efter att sett dem live 2 gånger live och röjt till låtar som pengar, segertåget och psykopat blev jag övertygad och övertagen. Här följer en mycket kort recension av låtarna på plattan.

Segertåget – producerad av Maskinen
En av självklarheterna. Känns nästan överflödigt att reflektera över låten då varenda man och kvinna hört den uppemot hundra gånger. Ruttet enkelt att fixa bra stämning på spelningarna med låtar som denna. Sköna verser som fäster sig. Grym produktion. 4/5.

Bränner – producerad av Style of Eye
Efter ett kort intro rullar basen igång och Afasi släpper loss vilddjuret i form av en fenomenal vers. Frej är inte sämre han. Alldeles fantastiskt fet i bilen eller på förfesten med byxhöjder från allt mellan armhåla och knäveck. Tröstande för vardgssvinen som vill röja till utan ånger som följd. Känner ingen åååååååånger. 5/5

Dansa med Vapen – producerad av Johan Karlberg
Sämsta låten på skivan. Antar att jag framstår som en bakåtsträvande och aktivistpung emot allt kommersiellt, men så är inte fallet. Dansa med vapen har spelats på radio och det stör mig inte. Det som stör mig är att det är den sämsta låten på skivan och spelas. Jag har dessvärre ingen ingående analys på vad jag saknar i låten. Det låter gnälligt, barnsligt och klent. Funkar fint på barnkalaset eller som bakgrund till Nintendo nötande. Tvi. 2/5

Nr 1 – producerad av Style of Eye
Här har vi en rätt sjuk låt. Beatet känns typiskt, säkert och väldigt Style of Eye. Strukturen är inte helt olik bränner. Refrängen ger mig lite disney-musikal-parad-aktiga känslor. Rapparna stoltserar över kontakter, props och gräddhyllan de placerat sig på. Smakar grumligt. Förstår inte riktigt vad jag tycker om den. 2.5/5

Gatan Upp – producerad av Style of Eye
Tjatig och ganska intetsägande partydunk. Alkohol och droger, rus, sinnesstämning och adrenalinet är vad det handlar om. Jag gillar inte enformigheten. Beskt beat. Nja helt enkelt. 2/5

Maskinen för Alltid – producerad av Mats Norman
Så här ska det låta! En kort låt med två verser uppradade efter varandra. Beatet är exotiskt utsmyckat med bongotrummor och marackas rytmer. En saga om musiken och utvecklingen. En kort, koncist och rättvis reflektion som de obesvärat  flyter genom låten med. Textmässigt grym, produktionsmässigt lite slapp mtp saknaden av refräng. 3/5

Undan för Pundarn – producerad av Mats Norman
Vilka förutom Maskinen hade kunnat tänka sig att göra en välproducerad och genomarbetat hit med titelnamnet ”Undan för pundarn”.. Tänkte väl det. Beatet låter som en rörig blandning mellan dubstep, hardstyle, hardtrance, jumpstyle och samba. En skön rörighet. Titeln beskriver låten väldigt rättvist. Tjatig refräng. 2.5/5

Alla som inte dansar – producerad av Maskinen
Smartaste, mest omtalade, överspelade låten de gjort. Konceptet är självklart och genialiskt. 5/5

Flow Ball (Featuring Bonde Do Rolê) – producerad av Gorky Rodrigo

Tillsammans med Dansa med vapen är det här baksidan av den annars tillfredsställande plattan. Dålig ljudbild och katastrofalt svår att greppa. Avskyr lätena kvinnan klämmer ur sig. Inte oförtjänt den låten många vill ta bort från plattan. 2/5

Aldrig Vart i Malmö – producerad av Style of Eye
En hyllning (?) till den smutsiga södern och allt vad den innebär. Inte helt oväntat med festligheterna i centrum. Klockrent koncept men äckligt tjatig efter 2 minuter. 3/5

Buffalo Blues – producerad av Dada Life

En personlig favorit. Själsrannsakande på ett realistiskt beskrivet vis. Individuellt sätt verkar de skilja sig en del, Frej och Afasi. Den här typen av låtar behövs för att ”elektro-rap” ska få någon substans och en stämpel som inte bara speglar det lössläppta festandet. Stråkar och sköna synthar skapar helheten. 5/5

Pengar – producerad av Phatzoo

Behöver hämta andan innan jag vågar uttrycka mig. Som mp3 är den ljuv, live är den oslagbar. En kraftig jävla refräng och den skönaste texten som flöder på marknaden. Antar att de flesta sett videon och förstått sammanhanget. Turbulent jävla låt. 5/5

Kärlek vid Sista Ögonkastet – producerad av Mats Norman

Kärlek och Maskinen? Javisst. Vi får en titt in i deras kärleksliv. Av samma skäl som jag skrev på Buffalo Blues är den här låten både stark och nyttig. Får känslan av att de kommer släppa mer och mer liknande material i framtiden. Vackert! 5/5

Övrigt: Missnöjd över att låtar som Psykopat, Annorlunda & Kappan efter vinden är med. Alla de tre jag nämnde är bättre än hälften av plattans låtar. Undrar just vad de har för planer angående det. Summa summarisk är jag när jag säger åt er att den är VÄRD.

Betyg: Sammanlagt får plattan Boys II Men 4/5 möjliga citronklyftor!

Här har ni Buffalo Blues:

Ladda ner Maskinens album Boys II Men olagligt här alternativt. var redig och köp här.

www.myspace.com/maskinenmaskinen

http://maskinen.net/

Igår skulle jag, Timmy, André och Alexander gå på Adam Tenstas spelning på Parken. Hälften av oss fick inte det. Jag har inte förfinat några känslor eller händelser så texten må finnas stötande. Ifall någon personligen känner vaktpersonalen på parken bör ni sluta läsa precis här. Det här blir ohyggligt.

Kvällen inleds med att jag forslar min avlånga kropp till Timmy. Väl där bjuds det på Whisky, Martini och samtal om allt från presens till futurum. Efter en timma hämtar vi upp André och Alex med Matilda som kapten för farkosten. Det är trångt i bilen och André suktar efter bärs. Vi beger oss till en automat och precis då och där inleds förjävligheterna för kvällen. Banken slukar mitt kort. Jag svär igenom en timma av kvällen men lugnar mig när Timmy öst lovord om att han bjuder så gott han kan. En snäll karl. Vi tar 2 bärs på Charlies Änglar, spelar lite, tjötar lite, och återvänder sedan till Parken. Att notera var att Alex stämpel knappt syntes mer än två bläckstreck pga hans mörkare nyans på huden. Skrattade gott åt det.

Väl inne på Parken igen köper vi var sin öl i baren. Nu händer det. En rödhårig kvinna med vaktbricka kommer fram till mig och ber mig bestämt att följa med ut. Jag följer med och anar att hon trodde att jag var för vinglig. Det trodde hon. Men inte för att jag betett mig konstigt utan för att jag hade för mycket häng. Nu läser ni antagligen meningen tre gånger för att fatta vad jag precis skrev. Jag skrattade och sa åt henne att jag kunde dra upp byxorna till armhålan ifall det behagade henne. Den kvinnliga vakten med komplex för sitt kön öppnar upp rep-avspärrningen. Drev hon? Hade hon glimten i hennes fula ögon? Nej. Hon var dödligt seriös. Hon sa att jag uppförde mig illa som följd av att jag förlöjligade henne. Hon vågade inte erkänna att hon faktiskt tagit ut mig helt ogrundat. Jag vill påminna er om att vi vid det här laget kanske druckit 5 öl under den här tiden. Jag blir upprörd och väntar ett tag för att sedan återvända lugn och fin som en jävla Eva Lena.

Den här gången har den manliga kvinnans manliga kollegor Bill och Butch ansvaret för insläppet. De kollar på oss och skrattar lite kaxigt. ”Tror ni inte att jag såg att ni blev utslängda precis?”. Nu blev jag arg och började vräka ur mig. Både Bill och Butch ville antagligen släppa in oss då vi inte gjort någonting, men svarar ”Öh..snacka med henne istället” och nickar mot den vedervärdiga, rödhåriga, halvfeta, bleka, högst impotenta, oförskämt usla kvinnan till vakt. ”Nej ni är inte välkomna” vräker hon ur sig som om hon hade en enda anledning till att ens våga använda sin avskyvärda mun. Timmy hade vid det här laget mina glasögon på sig. Vakterna gillade inte det och uppfattade det som att vi gjorde narr av dem, så han var inte heller välkommen in.

Där stod vi i typ -2 celsius och frös både in och utvändigt. Timmy ringde sin dam och hon hämtade upp oss snäll som hon är. Nog med sensitivitet.  All hat jag förmår besitta riktas åt vakterna på parken som ruinerade min kväll. Nästa gång ska jag ha mitt häng så osynligt att någon misstänker mig för att ha blivit född utan överkropp. Ordet fitta är alldeles för laddat för att egentligen använda på något vettigt sätt så jag skippar det även om jag så gärna hade velat  kategorisera henne som en. Skaffa dig en kuk din jävla man-wannabe. Nu blev det mycket könsord och vulgära känslor. Ber de äldre läsarna om ursäkt för det. Hur som helst. Ett fiasko.

Känner ni min sorg Göteborg?

Hej soliga läsare!

Nu tänkte jag bjuda på en rad exempel på fula hårmunderingar olika profiler världen över har visat upp genom historien. Ni får gärna fylla i med namn ifall ni spontant kommer på någon jag borde nämnt. Här är min top 5 lista.

1. Ted Gärdestad. Jag lider med hans familj och vänner över hans tragiska död, och frisyr. Det här är och var långt ifrån godkänt Ted. Jag hörde dessutom att du tog droger när du levde vilket fan inte matchar med din päls. Hursom, vila i frid iaf du håriga Chewbacca wannabe.

2. Per Gessle Javisst. Min absoluta fiende Per G intar plats nummer två för fulaste frisyr. Jag antar att den mulna personligheten förstärker intrycket och beskheten av outlooken. Tvi, Per. Tvi.

3. Ronaldo. En sann klassiker. Även om jag blott var ett gossebarn när frisyren tog ledning över tellus fulhet minns jag min besvikelse. Fyfan för att ett proffs gör på det här viset. Se. Det är ingen överdrift att kalla det misär. Tänk er att han står hemma och knyter slipsen samtidigt som hans fula frisyr trakasserar spegelbilden.

4. Robert Wells. Inte nog med att du är nordens töntigaste mysman. Frisyren Robert. FRISYREN! Aldrig har en frisyr varit så djurisk som Robert Wells man. Tänk er Robert gå i naturen på alla fyra. Vem fan hade misstagit honom för en människa? Han har kopierat Lejonen. Fantasilöst Robert.

5. Nick Carte. Gudfadern av mittbenor. Aldrig har en frisyr gapat lika mycket Nej som när Nick framförde sina ballader i vita linnetyger. En stor motvikt mot allt gott i världen och ett fall av krämig uppväxt summerar mina tankar om bilden.

John Lemon lämnar över till er; Vad tycker ni? Skulle ni rankat annorlunda? Borde någon ersättas?

Oj oj oj vilken kväll jag har unnat mig! Jag, Simon och Magnus bestämde oss för att dra till Nefertiti och spana in Maskinens spelning. Jag har sett Maskinen live en gång tidigare och Afasi & Filthy 3-4 gånger så mina höga förväntningar var på plats. Jag kände mig dock trygg och övertygad om att det skulle bli grymt.

Vi kom dit runt tio tiden och det var skön stämning, grymt folk och het jävla musik. Snarligen eskalerade partyt till en slagverkstillställning utan dess like. Vi stod längst fram vid scenen där 10 olika trummare körde igång showen. Kändes exotiskt. När vi var sådär lagom genomsvettiga kliver Maskinen på till låten Psykopat. Sedan kör de hela albumets låtar (Annorlunda, Kappan efter vinden, Segertåget, Pengar, Bränner & Alla som inte dansar) i ett rykande tempo. Jag försökte filma men det gick i princip inte då hela klubben var en moshpit från början av spelningen tills att de avslutade med Alla som inte dansar. Sjukt kul hade vi det iallafall och kontentan av kvällen är att Maskinen är en upplevelse att se live!

5/5

YAEH!!!

Här sitter jag dagen efter den efterlängtade festivalen. Helvete va nöjd jag är. Spelningarna jag såg var Dead Prez, Nas, Asher Roth och Teddybears. Såhär tyckte jag:

Dead Prez:
Jag, Larrie och Sergio kommer lagom tills att gruppens DJ börjat köra. Han verkade vara på gott humör och spelade sköna up-tempo toner. Dead Prez stiger på och publiken går igång. Musiken är en blandning mellan kaxigt säker hiphop och gaturap med politiska influenser. De kör igenom en del nytt material, men det är när de gamla låtarna spelas det blir bäst drag. Jag diggar verkligen dem till max. Svinbra scennärvaro och energi. Trots regnet höll de igång publiken. När de spelade klassikern ”Hiphop” stod vi synnerligen och väntade på Nas , men det hindrade inte att även vi och resterande runt oss vid den andra scenen diggade det till max. Jag är inte sugen på att vara kritisk då det var över mina plana förväntningar.
3/5

Nas:
Jag står längst fram ivrig som ett barn och diggar till Nas band. Det är en grym samling musiker. Mina förväntningar är nästintill vulgärt höga och jag är spänd och lycklig på samma gång. Nas gör entré till ”Hiphop is dead” och publiken blir vildsint på studs. Han verka glad och pigg och utför låt efter låt med slående engagemang. Han tappar bort sig på hitlåten Hero men det skiter jag blankt i då han fortsätter med låtar som ”If I ruled the world”, ”Get yourself a gun” & ”Halftime”. Jag kände mig flygande lätt och bögigt gullig. Till sist kör han och hans gudomliga bongo-man ”One Mic” som eskalerade från lugn till helt jävla lössläppt. Röj röj röj. Det matchade mina förväntningar till 110% och jag är tillfredställd.
5/5

Asher Roth:
Han glider in i flipflop, shorts, college tröjja och keps till låten ”Lark on my go-kart”. Jag verserna och njuter av att höra det live. Sidekicken Langley hypar gött och det är skönt drag framme vid staketet. Han använder oss åskådare som förstärkare för låtarna och vi lyckas. Inte nog med det, han och hans crew plockar upp 10 tjejer som får stå och dansa till ”She dont wanna man”. Vi sjunger allsång till ”La Di Da” & ”Be by myself” och när han avslutar med I love collage lyfter tältet. Fuck Kalle Malmstedts recenssion i GP. Antagligen hade han rökt dåligt gräs eller så hade han sten i skon. En tvåa? Kom igen nu Kalle.
4/5

Teddybears:
Jag har inte den skriftliga förmågan att beskriva showen Teddybears gav oss. Helt jävla sjukt sceneri och låtarna är som svarvade efter festivaldrag. Jag hade ont överallt efter att ha moshpitat runt i 40 minuter. Mer behöver jag väl inte nämna?
5/5

get yourself a gun

Klockan 23.00 gick jag och Elwira till Bergakungens salonger med avsikten Harry Potter. Men först ut ett glas vin i baren och därefter inköp av snacks och läsk. Jag är ingen inbiten fantast av denna Harry men visst har filmerna sin charm. Den inleddes rätt turbulent med fräna effekter och slutade med en fin utsikt. Väldigt kontrastrik och varierande men jag påstår att den befinner sig på trappsteget under de andra filmerna. Den här rullen innehöll inte samma gamla mystiska fantasykänsla som de tidigare. Harry är äldre och har aldrig på sin Hogward-kostym. Ron är i filmen ett gränsfall till hunk trots att han är en mänsklig blandning av räka och räv. Det känns inte riktigt som det ska. Svårt att sätta ord på vad jag är ute efter så jag skiter i det. Slutet var lite väl oavslutat och man kunde känna ”jaha” stämmningen i salongen eftertexterna började rulla. Trevlig kväll/natt hur som helst och det var helt klart ett reppresentabelt stycke film.

3/5 Citroner